Igår var det då dax att återuppta träningen på gymmet. Lite nervöst klev jag in och köpte mitt årskort. Nu eller aldrig! Min personliga tränare Kevin klappade mig uppmuntrande på axeln och sa: Det kommer att gå bra! Jag körde så svetten lackade och musklerna darrade. Kan ju inte vara sämre än någon annan inne på gymmet. Undrar om det beror på min hårfärg kanske? 
Idag lovar jag att jag känner av mina muskler som legat i dvala, eller rättare sagt i djup sömn, i över ett år. Välkommen tillbaka! Vilken träningsvärk! Jag känner att jag lever! :roll:
Idas motto: Jag kan, jag vill, jag måste! Annars skriker jag!!!!! Får jag lov att presentera Illvrålet från Härnösand! 
I helgen gick Mulleloppet av stapeln uppe på Högslätten. Moa sprang som en iller runt den 1 km långa banan. Efter loppet kom Mulle (som nu för tiden är en hon :roll: ) och gratulerade alla barnen. Bore fick dagen till ära följa med för lite eller rättare sagt mycket miljö- och passivitetsövningar. På slutet fick han leka dragkamp med två små tjejer. Han skötte sig utmärkt. Min lilla blondin. 8)
Idag spelade Köpenhamn sin andra match mot Bröndby. Tjejerna spelade kanonbra även denna match och tog hem segern med 7-0. Moa fick till sin stora glädje stå i mål första halvlek. Snacka om att hon är duktig (stolta föräldrar)! Vilken fokus! Tänk om hon kunde fokusera lika bra när det gällde andra aktiviteter. Alla spelare klev fram idag och visade var skåpet skulle stå. Nu är det bara en match kvar och ev en finalmatch. Hejja Köpenhamn!
Kommenterat