Knappt ett dygn har gått utan våran Loke. Att en individ kan lämna en sån stor tomhet efter sig. Känns så overkligt allting. Känns som om jag snart ska vakna ur en hemsk mardröm och där står Loke och viftar på svansen. Men icke! Mardrömmen är verklighet och Loke finns inte mera. Aldrig mer kommer det att höras en svans mot golvet när man kliver upp på natten. En viftande svans som säger: Jag är redo matte om du är sugen att hitta på något!. Aldrig mer kommer jag att kunna titta in i Lokes underbara kloka ögon som kunde törsta vem som helst. Jag saknar min Loke så det skär i hjärtat! Min kropp är så psykiskt trött. En avdomnad känsla har spritt sig över hela mig. Har svårt att fokusera på dagen. Jag och Erik gråter om vart annat. Som tur är bryter vi ihop olika tider på dygnet vilket gör att vi bättre kan trösta varandra. Älskade Loke vi saknar dig så! 
Kommenterat