Jag och min syster slogs som hund och katt när vi var små! Tussarna från våra huvuden ven och mamma hotade att rymma (men bara till tvättstugan 
). Tänk att man skull bli så bra kompisar när man blev vuxen. Går inte en dag utan att jag och min älskade syster pratar med varandra i telefon. Såå synd att Boden ligger så långt borta, hela 54 långa mil! Tur att det finns telefon. Min syster har varit bortrest några dagar så vi har inte haft samma kontakt och jag saknade våra samtal jättemycket. Nu är hon äntligen hemma! Jag har världens bästa lillasyster (fast hon är längre än mig. Moa har svårt att greppa att jag kan vara storasyster eftersom jag är kortare än systeryster). Jag kan prata om allt och ingenting med min syster. Jag hoppas att mina barn kommer att få lika bra kontakt som jag har med min syster! Jag älskar min syster! Så de så! 
Ibland känner jag mig som ett stor NEJ! Känns som nej är ett ord som används flitigt, tyvärr. Önskar ibland att man kunde klona sig för att slippa alla dessa panikutryckningar när Ida Speeda är igång. Fick denna överaskning när jag kom in i badrummet! Är det detta som kallas terapiarbete? Undrar ni var Ida var? Joo, hon hade redan lämnat brottsplatsen och var på väg mot nya äventyr. Skona världen!
Kommenterat