Kvällen till ära var det åter dax för agilitykurs. Förra gången var jag inte speciellt nöjd, eftersom herr Borbjörn bara nosade efter allt annat. Så det var med blandade känslor som vi entrade planen denna afton. Men Bore skötte sig exemplariskt och det gjorde även jag. Tänk att jag klarade att visa Bore hur han skulle göra utan att efterlikna en väderkvarn. Framförbytena satt som en smäck. Har fortfarande lite svårt att komma ihåg att det inte är Loke jag kör med. Helt olika individer och kräver helt olik handling. Men oj så roligt! Vi var ett riktigt team ikväll jag och min ”lilla” vita! 
Varje dag berättar jag och Erik för våra tjejer hur mycket vi älskar dom (och även för varandra såklart). Vi anser att det är väldigt viktgit att visa känslor. Både glada, ledsna, arga och allt däremellan. Men man blir så varm i själen när jag igår sa till Ida som jag brukar: älskar dig! Får då till svar: Äckling sej! 
Hur mysigt som helst! Joo jag vet jag är en känslomänniska och det är jag stolt över!
Kommenterat