Tänk att det ska vara så svårt att hålla i en apportbock. Man ser riktigt hur äcklad Bore är varje gång jag vill att han ska greppa om denna äckliga tingest. Nu har jag kommit på att varje gång jag kommer hem och hundarna är superglada så ger jag dom varsin apportbock som dom får fjanta runt med. Genom detta hoppas jag att dom ska förknippa apportbocken med glädje. Bore gillar att bära saker när man är ute på promenad. Så nu är apportbocken något som alltid ligger i korgen under barnvagnen (som ofta är med på promenaden), redo att tas fram när det vankas promenad. Vad gör man inte för att grabbarna bara ska älska sin apportbock! Lite träningsnörd är jag nog. 
Idag har vi haft ett spöke springandes omkring i huset. Ida ville ju inte vara ett dugg sämre, så hon krängde på sig dockans byxor på huvudet och sa att hon var en kanin. Fyndig unge den där Ida! 
På em var jag och Moa på stadens biograf och såg Upp. Riktigt underhållande. När vi kom hem hade Mia och Jens kommit på besök. Det bidde Tacos i goda vänner lag. Superkul att ni kunde komma förbi! Vi lovar att vi kommer och hälsar på nästa vända vi är i Umeå. 
Så här kan det se ut i soffan en helt vanlig lördagkväll. Var ska lilla jag sitta? Som tur är har vi två fåtöljer som man kan slå ner sin ädla bakdel i.
Moa har sagt många gånger att hon vet vad pappa jobbar med men vad gör den lilla mamman? Så i tisdags fick Moa följa med sin mamma på jobbet. Jag lovar att dom gamla var sååå förtjusta i min lilla röda virvelvind. Konstigt att man inte jobbar mer ihop äldreomsorg och barnomsorg. Jag tror Moa var klart nöjd med dagen efter att ha fått köra elrullstol, mekat med rullstolar, tränat med dom gamla och framförallt showat för alla som ville se. I bilen utbrast hon förskräckt: Men mamma jag har ju inte träffat din chef! Hon är för söt min lilla praktikant! 
Kommenterat