Jag och Moa satt häromkvällen och såg på Tv. Under pausen visades reklam på en antirynkkräm. Följande dialog följde reklamen.
Moa: Har du en sådan kräm mamma?
Mamman: Nej
Moa: Det skulle du nog behöva. Du är lite rynkig.
Mamman: Tack så mycket!
Moa: Men mamma du är inte lika rynkig som gammelfarmor.
Vilken tur då! Måste väl ut och köpa mig en antiwrinkelfirmingcream ++++100. Barn är obarmhärtigt ärliga! 
Jag vet inte vad det beror på men det verkar som folk i det stora hela tror att alla vita, stora hundar är farliga, köttätande monster? Vem är det som får blickarna när den lilla hunden kastar sig ut i kopplets längd och gapar och skriker, med en husse eller matte hängandes i kopplet? Självklart är det jag och mitt vita monster. Trots att det är den lilla hunden som startar eländet så får min hund dom där blickarna som bara skriker ut avsky. Fy vad jag avskyr dessa människor. Tänk om alla hundar stor som liten skulle få någon slags utmaning varje dag. Då skulle vi slippa dessa enligt min mening små vildar som måste göra sig av med överkottsenergin på något sätt. Blev däremot positivt överaskad idag när jag varit ute med grabbarna var och en för sig. Tränad linförighet med Bore på en gångbana med mycket folk som störning (perfekt). Många gör en vid sväng för att inte komma nära det vita monstret men en kvinna stannade och tittade när vi tränade. När jag avslutat och belönat Bore med favoriten: kalkonen utbrast hon: Oj så duktig hund du har. Jag tackade så mycket och gick glad i hågen hem med mitt vita monster.
Kommenterat