Har varit hemma med Ida eftersom hon har fontändiarré. Jag var så glad i förmiddags eftersom hon åt och drack bra. Perfekt tänkte jag, då kan vi gå tillbaka till normala rutiner imorgon. Men som min älsakde farmor alltid sa: Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Dröjde tyvärr inte länge så var fontänen igång igen. Känns som om det är det enda jag har gjort det senaste dygnet, bytt räserbajs blöjor. Självklart är ju Erik borta denna här veckan så jag står ensam med hela skutan. Men jag har klarat det ganska bra iallafall. Men nu börjar jag känna av illamåendet och känner mig matt och snurrig. Jag får inte bli sjuk nu! Vem ska då ta hand om mina barn och övriga delen i vardagen? Hur ska det då gå? Vem ska trösta Knytte? 
Kommenterat