Ibland börjar jag att fundera om jag har förståndet på rätt ställe. Har inte spårat med Bore på nästan hela sommaren. Har bara blivit några ”spridda skurar”. Super dåligt av mig, fy skäms!!!!! 
Idag vräkte regnet ner på fm. Moa skulle på Mulle stax efter 9. Då kommer Annelie på att hon ska spåra med sin vita springare. Sagt och gjort. Gick först en lång promenad så att grabbarna fick rassla av sig överskotts energin. Lagom dyblöt gick jag ut Bores spår. Hade inga större förväntningar med tanke på hur lite vi har tränat. Döm om min förvåning när Bore går ett klockrent spår. En aning fort i början men i spårkärnan. Lugnade ner sig på slutet. Min lilla hjälte! 
Jag lovar att jag inte kände av regnet alls! Såååååå stolt! Nu måste jag ta mig i kragen och börja köra lydnad på allvar så man kan starta appellen till nästa säsong. Bore sov flera timmar efter detta pass. 
Lämna ett svar