Idag packade jag ryggsäcken och begav mig ut i skogen för lite viltspår med grabbarna. När jag stod vid bilen och packade upp alla saker som krävs för att göra ett viltspår, så kom en dam förbi med sin lilla korg. Hon stannade och pratade lite. Kommentarer som vilket härligt väder och mysigt med picknick i skogen var klart givna. Jojo, hon skulle bara veta vad som gömmer sig i min ”picknickväska”. Två halvliters flaskor med blod och två älgskånkar på snöre. Mysigt värre! Nog tur att hon inte visste för då hade hon nog inte stannat och pratat med mig. 
Häng på matte nu bär det av! 
Till Bore la jag ett väldigt krångligt spår med mycket berg och skrevor. Tänkte att jag kunde få ner farten utan att spåret behöver ligga i 24 timmar. Vilken värld lever jag i. Murbräckan Bore for fram som ett skollat troll över stock, sten och skrevor. Tog även med en sträcka med asfalt för att dämpa farten. Gick inte det heller! Var inte helt lätt att hänga på den vita faran när han drog fram i terrängen. Men jag lär så länge jag lever. Bores spår måste ligga länge. Men han är en stjärna på att spåra det går inte att säga annat. Min stora vita! 
My precious!
Sedan var det dax för filosofen Grim. Han är väldigt lätt att följa. Han jobbar lugnt och metodiskt. Han fick också ett mycket svårt spår med många vinklar och olika terränger bla ett klapperfält. Gick väldigt bra! Han lämnar spåret ibland men han kommer hela tiden tillbaka och slutar aldrig jobba. Han var väldigt trött när han kom fram till skånken. Var väldigt nöjd med grabbarna och mig själv som kämpade i den heta solen. 
Spårnoga, javisst! 
Nu är jag och mina grabbar på gång vad gäller träning. Med Bore finslipar jag lydnadsmomenten i ettan. Jag är en perfektionist när det gäller träning med hund. Men det känns som om det alltid är något som jag vill fila lite extra på innan jag ger mig ut på tävlingsbanorna. Jag får nog sänka kraven och slänga mig ut för stupet. Med Gimmen har jag nu kommit till samma punkt som vi var innan han blev sjuk. Tränar mycket kontakt. Riktar nu in oss på att träna moment inför kursen till besöks- och terapihund. Jag vill så gärna gå den kursen. Grim känns som den perfekta arbetskompisen. Jag vågar inte hoppas för mycket ännu eftersom vi ska ner till Strömsholm igen någon gång i oktober (har inte fått något datum ännu) för att se om han behöver operera hö bogen också. Jag får verkligen stålsätta mig för att inte tappa motivationen att träna med honom. Som tur är så är han en riktigt arbetsmyra och är med på allt som jag vill göra. En fröjd att träna med. Så jag trycker undan framtida ev operationer och lever för dagen ett tag. Nu ligger hundarna och trängs i ”hundsoffan”. Så fina mina grabbar! 
Våran lilla randiga kille är helt galen i vatten. Går nästan inte att gå promenaden runt nattviken eftersom han ska i hela tiden. Att han dessutom har blivit en fena på att simma är ju ingen nackdel heller. Min fina lilla kille!
Min sista semestervecka tillbringade jag och brudarna med mormor i huvudstaden. Jag och mamma hade sedan tidigare bestämt att det skulle bli en riktig barnresa, dvs inga klädaffärer och annat springa på stan. På tisdagen klev vi upp före f-n för att bege oss ut till flygplatsen. Gissa om det var två tjejer som var alldeles upp i hejsan. Så spännande att få flyga. Flygresan gick bra förutom ett mindre kaos med den yngre fröken Hultin som inte ville ha säkerhetsbälte vid landningen. Förklarade för lilla fröken vilka regler som gäller och att det inte var upp till henne att bestämma. Visade även på lampan med bälte som lyser. En av flygvärdinnorna frågade lite försiktigt när vi klev av om Ida hade haft ont vid landningen pga att hon skrek. Hon skulle bara veta att våran fröken kan själv och vet allt bäst (enligt henne själv).
Vi hade bokat ett hotell ute i Kista. Vilket ställe. Såå fint! Dit kommer jag med glädje tillbaka.
På kvällen besökte vi Grönan och alla karuseller. Oj vad vi åkte! Det var en hel del människor på samma ställe så det blev en hel del kö men det gick ganska bra trots att en blivande treåring inte har det bästa tålamodet. Träffade några kompisar och dom hade stått i kö i över två timmar bara för att ta sig in på området. När vi kom var det ingen kö alls. Alltid något positivt.
Tack och lov att mamma var med så vi turades om att åka med tjejerna. Min favorit var nog mini variant på fritt fall. Det var nog mest för att Moa skrattade så att det gurglade i hela henne. Blev en väldigt lyckad kväll. Vi var inte tillbaka på hotellet förrän halv 10. Ida var i toppform. Jag fattar inte hur hon orkade. 
På onsdagen tog vi en tur till Globen för en nätt tur på utsidan av bollen. Från början var jag lite orolig men det gick över snabbt. Härlig utsikt! Ida hade ingen koll alls utan klättrade på fönsterrutorna. Moa satt i mitten och såg ut över kanten med väldigt lång hals.
Därefter bar det av till Skansen och alla djuren. Både jag och Moa klappade Imse och snoddas. Jag var tvungen att börja klappa Imse för annars hade inte Moa vågat. Tur att hon har en modig mamma, hmmmm! 
Idas favorit var när hon träffade Nemo och Doris inne på skansen akvariet. Hon ville inte lämna fiskarna. Som tur var så ville mormor också se på dessa fiskar i evigheter, eller var det inte så. Men hur som helst mormor offrade sig och stod tålmodigt och väntade på när Ida skulle titta på sina favoriter.
På torsdagen drog vi än en gång mot Djurgården och Junibacken. Vilket ställe! Vi började med sagotåget. Jag tror att jag och mamma var mest roade. Vilken resa tillbaka när man var liten och lyssnade på dessa fantastiska saker. Ida hängde inte med alls eftersom hon inte lyssnat på någon av sagorna som var med på tågresan. Hon var mer förtjust i pippi. När vi kom ut från junibacken hittade vi en pool med tre funballz dvs en jättebadboll som man kunde vara inne i. Självklart ville Moa prova. Vilket styrkepass det blev. Jag var klart imponerad över hennes balanskonst.
Sista dagen besökte vi naturhistoriska. Moa var så nöjd eftersom Julia från Bolibompa var på plats för lite Dino-pyssel.
Jag lovar att man var helt slut efter alla dagars aktiviteter. Inga sömnsvårigheter här inte. Väldigt sköna sängar gjorde ju inte saken sämre.
Hemresan gick jättebra och det var absolut inget trassel med Ida och säkerhetsbältet. Hon hade superkoll på lampan. Vilken lyckad semester! Tack snälla mamma att du följde med mig och brudarna, utan dig hade det inte gått.
Jaha nu är det nära. Imorgon börjar slitet igen. Känns lite konstigt i magen. Tänk så fort fyra veckor gick. Men om jag tänker tillbaka har jag haft superkul. Har ju nyss kommit hem från Stockholm där jag, mammsen och barnen bara lekt och haft roligt. Återkommer med mera från resan samt mängder med bilder. Nu ska jag snart hoppa i lopplådan och försöka sova för imorgon är det som sagt var dax igen. 
När vi hade tvättstugan senast så följde Gimmen med mig ner. När jag skulle hänga upp kläderna ställde jag hinken med klädnypor på golvet. Vad tror ni min lilla randiga kille gör? Jo han tar upp en klädnypa och ger den till mig. Verkar lovande inför en ev utbildning till Besöks- och terapihund.
Ps Det var våra egna klädnypor. Man får ju akta sig så att inte Robban A kommer hit med sin skylt med ordet Grannfejden! Ds 
Kommenterat