Idag har verkligheten och vardagen inträffat. Skolstart och slut på sovmorgon! Tyvärr! Väckte Moa och var beredd på att få tjata igång henne. Men icke sa Nicka! Hon rusade upp och utbrast: Äntligen skola! Min vackar Moa! 
När jag började blogga var syftet att visa närmast sörjande hur vi har det i Härnösand. Eftersom vi inte har någon släkt här i stan, så kändes det viktigt att ffa visa bilder på barnen och på deras vardag. Nu har det visat sig att det inte bara är släkten som läser utan hundratals andra ute i vårt avlånga land. Kan min lilla blogg och min vardag som småbarnsförälder vara så intressant? Tydligen! Då är min fråga: Vem är du? och hur lever du i din värld? 
It’s only mine! My prrrreciousssssssss!
Just nu är mitt liv som en berg och dalbana. Ena dagen känns det ok och att det som har hänt är det bästa. Men då nästa dag känns allt pest. Kom på häromdagen att nu kan jag inte ringa min farmor mer. Snacka om ångest! Kändes som en stor sten la sig över hjärtat. Fick svårt att andas och paniken spred sig i kroppen. Har inte kunnat radera farmors nummer ur mobilen. Fånigt jag vet, men jag fixar det inte riktigt ännu. Livet måste trots sorgen och förlusten av min älskade farmor gå vidare. Jag och Ida besökte Birsta tillsammans med bästisen Lena och hennes jobbarkompis Lisa med dotter. Lisa eller ska jag säga Queen Lisa gjorde en stålande entré innan hon satte sig i Lenas vrålåk. Vilken dag vi fick! Mycket skratt men även en del allvar. Tack så mycket tjejer för att ni förgyllde min dag. Ska gudarna veta att jag behövde. Idag blev vi bjudna till familjen Böhlin på middag. Hade liksom glömt att det är 13dagsafton. Lika roligt som alltid i kombination med god mat. Kan inte annat än bli lyckat! Talade även med världens bästa svärmor i telefon idag. Ett samtal som var som balsam för själen. Tur att man har vänner som ställer upp i vått och torrt! Ni är guld värd!
Idag orkar inte orden formulera sig i mitt huvud. Jag känner mig trött och slut i både själ och hjärta. Ska försöka ladda om batterierna för en omstart. En omstart på det nya året!
Min älskade farmor dog inatt. Hon har alltid funnits här men nu är hon borta. Känns så overkligt men ändå sant. Enda trösten är att hon slapp lida och att allt gick så fort. Ändå trillar tårarna. Hur många tårar finns det egentligen? 
Nu farmor är du i Nangijala hos farfar, som väntat på dig!
Jonatan berättade för mig om Nangijala, landet dit man kommer när man dör. Det är någonstans på andra sidan stjärnorna. Där är lägereldarnas och sagornas tid och det kommer du att tycka om. Det var från Nangijala som alla sagor kom, sa han, för det var just där som allting hände, och kom man dit, så fick man vara med om äventyr från morgon till kväll och på nätterna också, sa Jonatan.
Ur Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren
Vi syns i Nangijala farmor!
Kommenterat