På Idas dagis blir man firad som en liten prins/prinsessa när man fyller år. Då får man sitta på en tron och ha krona och mantel. Man får dessutom välja vilka sånger man ska sjunga. Ida var inte ett dugg intresserad av att sitta på någon tron men valde med glädje sången Lille ko från Emil i Lönneberga. Våran lilla envisknorr har redan hunnit bli två år och lite till.
Många minnen väcks till liv när man hör denna låt, både bra och dåliga. Kvällar på Oliver?, shakande på dansgolvet tills man nästan svimmade, flirtandet som blev till ett spel, korta tröjor och skinnkjolar i 30 graders kyla. Mycket skratt och en hel del dumheter! Men inget jag ångrar! Kuliga tider men dom får stanna som minnen och ska inte väckas till liv. Been there, done that!
Moa och hennes kompisar på fritids 1 har under den här terminen tränat och tränat och nu var det dax, premiär! Så spännande! Vilken föreställning vi föräldrar och syskon fick se. Jösses vilket jobb alla hade lagt ner. Alla satt med mungiporna ända upp till öronen. Dessutom har gänget fått ha extra föreställningar eftersom fler velat se deras musikal. Moa spelade fladdermus och sjöng för full hals. Vilken liten teaterapa!
Nu kan jag och mina vänner i vårdhundsprojektet titulera oss TV kändis. Skämt åsido! Mittnytt var och intervjuade oss i teamet. Rätt lama frågor om jag får tycka och det gör jag så gärna. Men det blev väl rätt bra trots allt! Se och njut av våran sekund i rampljuset!
Vad gör man när sambon är i Norrbotten och det är valpkurs i Sundsvall. Jo, då kliver vännen i nöden fram. Vännen i det här fallet är bästisen Lena. Stort tack Lena! Du är guld värd! Att sedan Grimmen gick som en stjärna gör det ju inte sämre. Vilken kontakt! Jag går bara omkring och njuter. Trots störning av hundar och människor som går kors och tvärs så håller han fokus på uppgiften. Så stolt över min lilla randiga kille! Mattes hjärta!
Kommenterat