Nu har det gått några dagar efter Gimmens operation. Måste ju säga att jag är imponerad över våran lilla randiga kille. Härligt passivitet som han plockar fram när det som mest behövs. Självklart är det ju massor av passning som gäller men vi har ju barn så det är ju inget nytt. Man har väl suttit på golvet tidigare. 
Massor av massage och mys gör att den lilla killen slappnar av och somnar på golvet. På promenaderna är han riktigt duktig att hålla alla fyra på backen. Visst har det blivit några små skutt men inte alls i den omfattningen som jag trodde. Vi får väl se hur det bli när han blir bättre och kan gå mer naturligt. Då kanske det blir svårare att hålla sig på benen. Men det tar vi då. Nu tar vi en dag i taget och än så länge går det ganska bra. Huvudsaken är att han inte verkar ha lika ont längre. Finns det något värre än när ens ”barn” har ont?
Vad vill du egentligen?
Låt mig sova, tack!
Våran lilla myskille! 
Vad glad jag blir att det går så bra! Ni är himla duktiga. Dagarna kan kännas långa och jobbiga ibland men så plötsligt så står man där och det jobbiga är förbi. Efter regn kommer solsken, vet du väl?! :) Kramar
Lollo & Sillen: Tack snälla! Självklart är det så!
Blir så glad och varm i hjärtat att det går framåt för Er, sakta men säkert.