Monthly Archives: januari 2011

Vi jobbar på trots sjukskrivning men i ett sakta mak. Passar perfekt för en blivande vårdhund, sakta och lugnt! Jag är förvånad hur samlad han är min lilla kille. Trodde att han skulle klättra i gardinerna men icke sa nicke. Tränar mycket följsamhet när vi är ute på våra lugna promenader. Toppen träning! Ikväll har vi tränat  att Gimmen ska hämta namngivna föremål. För att hålla intresset uppe så har jag kört uppletande med sakerna. Fungerar väldigt bra men vi är inte i hamn ännu. Nu har jag en trött liten kille som ligger i soffan. Skulle man inte veta att han är opererad och att man ser att han är rakad vid bogen så skulle man inte märka något. Så vi hoppas att det fortsätter i denna positiva riktning! :biggrin:

Måste till min stora glädje säga att det har gått över förväntan. Grimmen verkar inte ha ont och behöver inget smärtlindrande. Han haltar inte. Det man kan se är att steget är lite kortare när han har legat och sovit hela natten. Självklart är han pigg och vill gärna busa men lyssnar bra när man säger till honom. Får ju dela på grabbarna nu när man ska gå ut. Grimmen får gå fyra promenader per dag och i lugn takt. Fungerar bra och jag passar på att träna följsamhet. Finns inga restriktioner på att man inte kan träna honom i lugna aktiviteter och det är ett STORT plus. En fördel är att jag även kan träna Bore väldigt effektivt när man går ensam med honom. Måste försöka tänka positivt så ofta det går. Så nu är det bara att gnugga geniknölarna och komma på lugna övningar som vi kan träna inne och ute under dom tre veckorna som Grim ska vila och har koppeltvång. Men peppar peppar ta i trä, så ser det bra ut än så länge……………

Nu har jag äntligen lite tid över för att lämna en skriftlig rapport ang våran tur till Strömsholm. Det var med blandade känslor som vi packade in oss i bilen. Varför åka med en hund som verkar frisk? Men samtidigt visste vi ju inte om det verkligen var fallet. Frågorna skulle ju ändå finnas där om vi inte gjorde denna resa. Sagt och gjort på fredag morgon fanns vi på plats på Strömsholms djurklinik. Grimmen fick springa och gå fram och tillbaka. Såg bra ut och han var jätteduktigt och lyssnade jätte bra. Sedan var det dax för böjprov. Fungerade perfekt tills veterinären skulle böja i bogen. Hon provocerade max och i ytterläget skrek min lilla kille till. Då blev det en tur på röntgen. Röntgen visade som tidigare en diffus bild som kunde vara en lös benbit. Veterinären sa att antigen lät man det vara och riskerade att den ev benbiten skulle skada vävnaderna kring bogleden. Så det blev inget svårt val trots den stora kostnaden för en operation. Visst har man ju en försäkring men den täcker långt ifrån allt. Två djursjukvårdare tog med sig min sovandes lilla kille. Fy så hemskt det var att lämna honom. Finns ju fortfarande med mig att Grimmens bror inte klarade narkosen. Det var det sista jag sa till veterinären också. Hon lovade att ta ordentligt hand om honom. Blev en lång väntan. Tänk att några timmar kan kännas som en evighet. Tillslut fick vi träffa våran älskade lilla randiga. Såg honom på långt håll komma steppande i korridoren . När han såg mig blev han ännu gladare men slappnade fort av när jag satte mig på golvet. Fick sedan prata med Lennart som opererat honom. Det var även han som opererade Grim förra vändan. Han var positivt överraskad över hur fin OCD såg ut. Han hade inte trott att resultatet skulle bli så bra. Men självklart fanns det ju ett MEN. Inte kunde väl vi ha tur! Det inre ligamentet hade nästan lossnat. Trolig orsak är den kraftiga inflammationen som blev i samband med OCDn.  Inflammationen skulle ha försvagat ligamentet. Sedan behövdes det inte så mycket yttre kraft för att ligamentet nästan skulle ha lossnat från sitt fäste. Ligamentet går inte att sy tillbaka eftersom fästet sitter på benet. Istället har man krympt ledhålan och sedan ska det förhoppningsvis fyllas med brosk. Därför är det viktigt att Grim inte äter smärtstillande mer än fyra dagar. Detta eftersom medicinen motverkar broskbildning. Grim ska nu vila i tre veckor och därefter får han börja  med träning med vattenbandet. Grim behöver inte vara i bur utan får vistas fritt men han får inte hoppa och studsa. Blev ju inte riktigt lika hemskt som förra gången men det känns lite tungt i allafall. Mn nu är det bara att bryta ihop och kämpa på. Vi har ju klarat oss genom värre saker. Det blev ingen billig resa detta. Notan för dagen inklusive resa blev dryga 10 000 kr. Det är ju tur att man är kommunanställd………..eller hur var det nu. Men det är också bara att glömma och gå vidare, för vilken gång i ordningen vet jag inte…………….. :sad:

Kan bara hålla med Grim! Blää för OCD! :angry:

Nu börjar ångesten krypa fram ur skrymslen och vrår. Imorgon åker jag, Erik och grabbarna till Strömsholm. Det är dax för domedagen. Vilken gång i ordningen vet jag inte. På fredag kl 8.30 är det våran tur att få domen.  Just nu känns det tungt. Har ju inte haft speciellt tur med mina hundar så turen har jag slutat förlita mig på. Vet inte hur många gånger  som det känts som om vi ska skita i resan och så får det bära eller brista. För som det är just nu märker man ingenting. Ingen hälta eller stelhet så långt ögat kan nå. Men samtidigt kommer jag ju att fundera hur det är och om jag tagit rätt beslut. Så det är lika bra att ta tjuren vid hornen och åka ner till proffsen för en genomgång. Då blir det antingen en ny operation eller så kan vi stänga OCD kapitlet för gott. Min älskade mamma kommer och tar hand om tjejerna så det känns jättebra. En sak mindre att oroa sig för. Så Strömsholm, here we come again! :unsure:

Hoppas att vi slipper denna resa en gång till. Rena mardrömmen! :cwy:

Då är man tillbaka i sitt Härnösand. Jösses vilka intensiva dagar vi har haft. Trodde inte det var möjligt att det skulle bli mer intensivt än förra gången men ack så fel jag hade. På fredagen höll vi högt tempo fram till halv 6. Sedan blev det en sväng ut med hundarna för att sedan träna vidare med gruppen ute på parkeringen. Det var två trötta förare med minst lika trötta fyrbeningar som ramlade in i stugan. Vi bodde i en liten fjällstuga med loft, badrum, sovrum och pentry. Riktigt mysigt! Dom som bodde på vandrarhemmet fick inte så mycket sömn eftersom några fransmän hade bestämt sig för att ha fest. Men vi sov som klubbade sälar! Lördagen var minst lika aktiv och intensiv. Snabba som vesslor som vi är kom vi ändå iväg i bra tid. Perkfekt väder att köra i och en säker bil tog oss hem till gamla Härnta. Idag har vi mest slappat och busat en del i snön.Vi har ju fått en del som ni kanske har greppat. Grimmen och Ronja har varit toppen hela tiden. Snacka om att dom har av och på knapp. Bådar gott för framtiden! :wub:

Nu ska jag svimma av i soffan! :sleeping: