Low bat

Ni skulle bara veta hur det är när Fru Duracell är riktigt förkyld. Har inga krafter i kroppen. Hjärnan försöker få igång dom orkeslösa kroppsdelarna. Utan resultat! Men det är bara att bita ihop. Jag har fyra barn som kräver mitt engagemang och min ork. På promenaderna med grabbarna känns det som om jag är radiostyrd. Tur att dom är så duktiga att gå i koppel annars vet jag inte vad jag hade gjort. Tyvärr är jag ju sådan att jag inte sänker mina krav trots att jag är sjuk. Grabbarna måste få sin motion och sin träning och tjejerna måste få sin del av min tid samt att hemmet måste skötas. Jag vet att det är hel korkat men det är sån jag är. Tyvärr blir det ju inte lättare när sambon jobbar borta. Har jag tur kommer han hem ikväll! Min kropp skriker efter lite vila men den måste vänta för nu ska grabbarna ut igen.