…….och framför allt arg. Är man inte rädd om sin lilla jycke? Igår när jag tränade med Bore på en parkering inne i stan blev jag så arg. Tränade fria följet och Bore gick kalas. Helt plötsligt dyker det upp en ullboll på fyra ben från ingenstans. Tar fast Bore och försöker samtidigt fösa bort ullbollen. Ingen ägare dyker upp. Efter mycket om och men kommer det en väldigt överviktig dam flåsande och säger till hunden: Du får inte gå så fort för då hinner jag inte med. Men herre gud! Släpper man då hunden trots att man inte ser vad som händer bakom snövallarna. Hon hade ingen pli på hunden överhuvudtaget. Hur kan man då komma på den dumma idén att släppa hunden med kopplet hängande efter sig. Hon säger till mig: han är så snäll! Men vad vet du om min hund är snäll? Jag lovar att jag skulle bli rejält irriterad om någon kom framspringande till mig och vägrade ge sig av. Tillslut fick hon tag i kopplet och försvann bakom snöhögarna. Jag förstår inte varför jag fortfarande blir förvånad över hur vissa hundägare fungerar. Inte är det konstigt att det händer olyckor och vems fel är det då….Jo den hunden som ser ut som ett monster! Fy f-n säger jag bara! 
– 1trappaupp.net evolved
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License.
Hej!
Ja jag undrar som du, hur tänker folk?????????. Är med om så mycket där folk inte har en susning om hur det kan fungera mellan hundar. Underbara bilder, ja tiden bara rusar iväg.
Helen, Risgryn och Vixi: Är helt otroligt att det inte händer mer olyckor än vad det gör. Tacka så mycket! Vi syns i Timrå!