Frej får verkligen träning nu vad gäller miljö och passivitetsträning. Han är så himla duktig! Det han är sämre på är att vara utan mig utan att bli en liten pip-nisse. Men nu skriker han inte iallafall. Självklart tränar vi även vissa moment men vi försöker ha lite semester.
Frej har fått träffa min systers hundar. Han är väldigt artig och visar verkligen att han är det snällaste som finns på fyra ben. När man är van med boxer är det oftast pang på röbetan så det här är helt nytt för mig. Jag kan lova att jag gillar det jag ser.
Häromdagen var vi ute på stan och då kom det fram en dam som drog sin mamma i rullstol. Mamman ville gärna klappa på Frej och det fick hon självklart. Hon blev alldeles lyrisk när jag berättade om att Frej tränas till vårdhund. Tyvärr har Boden inte kommit till skott vad gäller hund i vården. Men det ska nog gå att lösa.
Jag är så nöjd med min lilla gosse och hur han utvecklas trots hans ringa ålder. 
Lämna ett svar