Annelie
Gissa om vi blev förbryllade när Ida ville ha en toffla i håret. Men efter en stunds kliande i håret gick det upp ett klart ljus…..en tofs. Självklart eller hur! 
Vilken eftermiddag. När jag hämtade tjejerna stötte jag på en mamma på Idas dagis (lärde känna henne i samband med en möhippa, Tack Charlotte!) Vi kom på att vi skulle åka hem till henne så att barnen fick leka och vi mammor snacka lite strunt. Skönt att slippa laga mat och ta hand om tvätten som väntade hemma. Blev en väldigt trevlig men oväntad kväll. Tack Soma och tjejerna för en toppen em. Fler sådana tack!
När vi kom hem och tjejerna var omstoppade i sina ”lopplådor” (min morfars uttryck för säng) så var det dax för grabbarna. En kvällspromenad, härligt! Sedan träning. Så duktiga killar! Har börjat träna in dumrutan på Bore. Greppade fort som bara den. Tack så mycket targetträning!
Torsdagen bidde verkligen en verkligen toppen dag och imorgon stundar fredagen och en välbehövlig ledighet. Storkramen på er allihopa!
Så här fint har vi det i taket i badrummet. Resultatet efter jakten på droppande vatten, som hamnade i våran taklampa som sedan rann över och droppade i huvudet på mig. Det är tur att vi bor i lägenhet och inte behöver stå för kalaset. 
Nu kan alla som inte har koll på sina hundar fara och flyga. Dom kan kan göra utfall och skälla sig hesa men varken jag eller grabbarna bryr oss. Efter hård träning och massvis med tålamod från mattes sida har vi kommit en bra bit på väg vad gäller mötande av ”galna hund ekipage”. Vill så gärna bara sträcka ut tungan och flina lite rått när man möter dessa ekipage. Nu är det ingen som kan kasta onda ögat till det vita monstret. För nu är det inte vi som är synda bocken! Så härlig känsla! 
Vad gör man när kroppen känns som om en ångvält har kört över en. Snoken rinner och man nyser så att inälvorna är på väg ut. Vad gör man då när alla barnen är helt upp i hejsan och far runt i hemmet som skållade troll. Jo då går man ut på gården till en av dom abnorma snöhögarna. Superkuligt för både två- och fyrbenta barn. Även för mammor när dom är friska. Så skönt att stå och titta på när mina bergsgetter besteg snöberget. Vilken balansträning! Supernöjda och trötta barn efter en timmes lek i snön. Tack snälla snöhögen för hjälpen. Utan dig vet jag inte hur jag klarat av dagen. 
Ni skulle bara veta hur det är när Fru Duracell är riktigt förkyld. Har inga krafter i kroppen. Hjärnan försöker få igång dom orkeslösa kroppsdelarna. Utan resultat! Men det är bara att bita ihop. Jag har fyra barn som kräver mitt engagemang och min ork. På promenaderna med grabbarna känns det som om jag är radiostyrd. Tur att dom är så duktiga att gå i koppel annars vet jag inte vad jag hade gjort. Tyvärr är jag ju sådan att jag inte sänker mina krav trots att jag är sjuk. Grabbarna måste få sin motion och sin träning och tjejerna måste få sin del av min tid samt att hemmet måste skötas. Jag vet att det är hel korkat men det är sån jag är. Tyvärr blir det ju inte lättare när sambon jobbar borta. Har jag tur kommer han hem ikväll! Min kropp skriker efter lite vila men den måste vänta för nu ska grabbarna ut igen. 
Kommenterat