Så är det dan före dopparedan. Vi har fixat det sista i köket dvs bakat pepparkakor och knäck. Mumsigt som Ida brukar säga. Tjejerna bakade så mjölet yrde.
Grabbarna var lite fundersamma över allt stökande i hemmet. Gick efter mig som två äggsjuka hönor. Men när jag stannade upp vid diskbänken la dom sig precis bakom mina fötter så jag inte skulle smita utan att dom såg det. Mattes pojkar!
Tänk vad tiden går fort. Precis nu dvs 00.55 kom våran Moa till världen. Tre veckor för tidigt men ack så välkommen. Tyckte nyss hon var en liten skallig, tandlös varelse som såg djupt in i mina ögon. Vilken lycka! Nu är hon stor och tycker inte alltid att mamma är den bästa i hela världen. Men jag älskar min Moa över allt annat. Grattis på stora dagen strumpan!
Idag har Moa haft kalas för sina tjejkompisar i klassen och några till för den delen. Men förlåt, jag får inte säga kalas. Nu är det party som gäller. Fullt ös när 10 tjejer for runt som skållade troll i våran bostad. Men men jag lever fortfarande och dottern är nöjd. Imorgon är det kalas på riktigt och då kommer nära och kära och firar våran stortjej! Och då får man tydligen säga kalas!










Kommenterat