Annelie
Så är hon då två år våran lilla Ida. Det var med stor skepsis som hon tog sig igenom födelsedagen. Enligt henne så var det Tina som fyllde år ( en tjej på dagis som dom firade på fredagen). Trots att paketen låg på vardagsrumsbordet hela dagen rörde hon dom inte. Men en lycklig storasyster fick sedan slita av pappret på alla paketen. Ida var väldigt nöjd med alla sina presenter men någon födelsedag det var det inte. Så tjurig våran lilla rödtott! En supermysig helg med mormor och trevlig besök av vänner! 
Idag grattar vi inte bara våran lilla Ida. Idag är det alla pappor-, farfar-, morfar-, hussar och alla andra som på något sätt tar hand om någon liten (både tvåbent och fyrbent eller inga ben alls). Hoppas alla får en en härlig dag! 
Idag för två år sedan föddes våran lilla Ida. Mormor var den första som fick se vårat lilla illvrål komma till världen (hon kikade över skynket). Allas kommentar: hon är så lik Moa, men nu har hon vuxit och är en helt egen lite person. Vi älskar dig lilla Ida! 
Våran blivande vårdhund på jobbet Ronja har lite problem med att åka hiss. När hon märker att man närmar sig hissen flyr hon så fort hon bara kan. Bokade tid med Ronja och matte Marie för att se hur vi skulle lösa detta problem. Fungerade inge vidare. Då tog vi in det ”tunga” gardet i form av Grim. Ni som undrar varför jag inte tog in stora trygga Bore, så är det för att Ronja hyser en lite skräckblandad förtjusning vad gäller honom. Grim avgudar hon (vem gör inte det förresten?) Grim trampade på mot hissen och tyckte livet var underbart. Vaddå hiss? Det är väl så här det ska vara. Grim traskade in i hissen och vände sig mot Ronja som om han tänkte: Vad gör du vi ska åka här! När Ronja väl var inne i hissen fick Grim igång henne och det var som om spänningarna släppte. Vilken liten hjälte jag har! Mattes lilla påg! Kanske en blivande vårdhund? 
Snön är här! Jag är den första att ropa: snälla snön stanna kvar! Jag älskar snön! Är så less på mörker och blöta. Tacka vet jag en kall vinterdag med gnistrande snö. Alla våra barn, både tvåbenta och fyrbenta har rusat runt i snön och lekt för fulla muggar. Grim var lite fundersam till en början men kom snabbt in i leken. Blir nog en norrlänning av honom iallafall!
Ibland känner jag mig som en stor klagomur. Ser massor med fel och ffa att tiden inte räcker till. Men om man ska tänka lite positivt, klickertänk ni vet, så är det inte så svart som det ibland kan kännas. Tänk så mycket man har att vara glad åt. Har en familj som jag älskar över allt annat, vi är friska, har ett bra jobb som jag trivs med, bra bostad, ett gäng glada vänner osv. Listan kan bli hur låg som helst. Så nu är det klickertänk som gäller även för oss tvåbenta. Livet är härligt!
Kommenterat