Ikväll har jag varit ute med grabbarna och tränat. Inget ovanligt i och för sig! 
Ikväll ville jag fokusera på hundarnas fokus på det jag säger. Satte ner båda grabbarna bredvid varandra och sedan kallade jag in dom en och en. Körde inte varannan eftersom det kommer dom fram till snabbt. Körde väldigt oregelbundet! Grabbarna fick kämpa att sitta kvar när allt dom ville var att få komma till mig. Testade även att säga ”fel” kommando tex gurka, matta, hilton och spis. Detta för att grabbarna inte ska komma förrän jag säger hit-kommandot. Sedan tränade jag apportering när dom satt bredvid varandra. Platsläggande är också en given punkt. Väldigt nöjd matte, javisst! Gäller att ligga i nu och träna om jag ska tävla i september. På lördag åker jag och grabbarna till Sundsvall för att titta på lydnadstävling. Reglerna och momenten har förändrats sedan jag var ute i tävlingssvängen med Loke. Ska även passa på att träna med grabbarna. Ska bli jätteroligt! 
Tyvärr har något hänt med min fina blogg och ni som tidigare har anmält er till nyhetsbrev har försvunnit. Så vill ni ha nyhetsbrevet så fort jag skrivit ner några bokstäver så gör som följer:
Gå in under fliken nyhetsbrev i menyn och följ instruktionerna. :biggrin: Vips så får du ett mail så fort jag bloggat. Enkelt va? 
Ibland undrar jag om jag är sadistiskt lagd eller bara rent och slätt helt dum i huvudet. Jag kom på den korkade idén att jag skulle se vad Gimmens OCD har kostat oss hittills. Tyvärr är det nog inte den slutgiltiga summan. Jag började lägga ihop kronor och ören. Men när siffran stigit över 24 tusen slutade jag räkna.Veterinärkostnad, alla resor till och från vet samt rehabpass, rehab, boende i Västerås, special foder och kosttillskott osv. Listan är oändlig på kostnader. Då har jag inte räknat med allt som försäkringsbolaget har ersatt. Jag har en jättebra försäkringsbolag. Har aldrig varit något strul och allt flyter smärtfritt. Men jag vet inte om dom snart sätter en spärr på mig så att jag inte får försäkra fler hundar. För om det är någon som har utnyttjat sin djurförsäkring så är det jag. Jag har haft maximal otur vad gäller mina hundar om man räknar bort Bore, som är en frisk krabat (peppar peppar). Kanske inte så konstigt att man blir bitter och tycker att livet är orättvist. Skulle inte mina tre boxerkillar (Boss, Loke och Grim) haft olika problem så skulle jag fundera om det var mitt fel. Är det verkligen möjligt att ha en sådan här otur? Tro inte att jag jämför Grims liv med kostnader men det är dagens sanning att pengar växer inte på träd. Pengar är så klar inte allt men det är ett nödvändigt ont. Tyvärr är det så att när vi ska ner till Västerås nästa gång har vi gått in i en ny period på försäkringen så då måste vi betala en ny självrisk. Så nu gäller det att spara så vi har råd att hjälpa våran älskade Grimmen. Är man kommunanställd så är pengar något man har ont om. 
Idag packade jag ryggsäcken och begav mig ut i skogen för lite viltspår med grabbarna. När jag stod vid bilen och packade upp alla saker som krävs för att göra ett viltspår, så kom en dam förbi med sin lilla korg. Hon stannade och pratade lite. Kommentarer som vilket härligt väder och mysigt med picknick i skogen var klart givna. Jojo, hon skulle bara veta vad som gömmer sig i min ”picknickväska”. Två halvliters flaskor med blod och två älgskånkar på snöre. Mysigt värre! Nog tur att hon inte visste för då hade hon nog inte stannat och pratat med mig. 
Häng på matte nu bär det av! 
Till Bore la jag ett väldigt krångligt spår med mycket berg och skrevor. Tänkte att jag kunde få ner farten utan att spåret behöver ligga i 24 timmar. Vilken värld lever jag i. Murbräckan Bore for fram som ett skollat troll över stock, sten och skrevor. Tog även med en sträcka med asfalt för att dämpa farten. Gick inte det heller! Var inte helt lätt att hänga på den vita faran när han drog fram i terrängen. Men jag lär så länge jag lever. Bores spår måste ligga länge. Men han är en stjärna på att spåra det går inte att säga annat. Min stora vita! 
My precious!
Sedan var det dax för filosofen Grim. Han är väldigt lätt att följa. Han jobbar lugnt och metodiskt. Han fick också ett mycket svårt spår med många vinklar och olika terränger bla ett klapperfält. Gick väldigt bra! Han lämnar spåret ibland men han kommer hela tiden tillbaka och slutar aldrig jobba. Han var väldigt trött när han kom fram till skånken. Var väldigt nöjd med grabbarna och mig själv som kämpade i den heta solen. 
Spårnoga, javisst!
Nu är jag och mina grabbar på gång vad gäller träning. Med Bore finslipar jag lydnadsmomenten i ettan. Jag är en perfektionist när det gäller träning med hund. Men det känns som om det alltid är något som jag vill fila lite extra på innan jag ger mig ut på tävlingsbanorna. Jag får nog sänka kraven och slänga mig ut för stupet. Med Gimmen har jag nu kommit till samma punkt som vi var innan han blev sjuk. Tränar mycket kontakt. Riktar nu in oss på att träna moment inför kursen till besöks- och terapihund. Jag vill så gärna gå den kursen. Grim känns som den perfekta arbetskompisen. Jag vågar inte hoppas för mycket ännu eftersom vi ska ner till Strömsholm igen någon gång i oktober (har inte fått något datum ännu) för att se om han behöver operera hö bogen också. Jag får verkligen stålsätta mig för att inte tappa motivationen att träna med honom. Som tur är så är han en riktigt arbetsmyra och är med på allt som jag vill göra. En fröjd att träna med. Så jag trycker undan framtida ev operationer och lever för dagen ett tag. Nu ligger hundarna och trängs i ”hundsoffan”. Så fina mina grabbar! 
Min sista semestervecka tillbringade jag och brudarna med mormor i huvudstaden. Jag och mamma hade sedan tidigare bestämt att det skulle bli en riktig barnresa, dvs inga klädaffärer och annat springa på stan. På tisdagen klev vi upp före f-n för att bege oss ut till flygplatsen. Gissa om det var två tjejer som var alldeles upp i hejsan. Så spännande att få flyga. Flygresan gick bra förutom ett mindre kaos med den yngre fröken Hultin som inte ville ha säkerhetsbälte vid landningen. Förklarade för lilla fröken vilka regler som gäller och att det inte var upp till henne att bestämma. Visade även på lampan med bälte som lyser. En av flygvärdinnorna frågade lite försiktigt när vi klev av om Ida hade haft ont vid landningen pga att hon skrek. Hon skulle bara veta att våran fröken kan själv och vet allt bäst (enligt henne själv).
Vi hade bokat ett hotell ute i Kista. Vilket ställe. Såå fint! Dit kommer jag med glädje tillbaka.
På kvällen besökte vi Grönan och alla karuseller. Oj vad vi åkte! Det var en hel del människor på samma ställe så det blev en hel del kö men det gick ganska bra trots att en blivande treåring inte har det bästa tålamodet. Träffade några kompisar och dom hade stått i kö i över två timmar bara för att ta sig in på området. När vi kom var det ingen kö alls. Alltid något positivt.
Tack och lov att mamma var med så vi turades om att åka med tjejerna. Min favorit var nog mini variant på fritt fall. Det var nog mest för att Moa skrattade så att det gurglade i hela henne. Blev en väldigt lyckad kväll. Vi var inte tillbaka på hotellet förrän halv 10. Ida var i toppform. Jag fattar inte hur hon orkade. 
På onsdagen tog vi en tur till Globen för en nätt tur på utsidan av bollen. Från början var jag lite orolig men det gick över snabbt. Härlig utsikt! Ida hade ingen koll alls utan klättrade på fönsterrutorna. Moa satt i mitten och såg ut över kanten med väldigt lång hals.
Därefter bar det av till Skansen och alla djuren. Både jag och Moa klappade Imse och snoddas. Jag var tvungen att börja klappa Imse för annars hade inte Moa vågat. Tur att hon har en modig mamma, hmmmm! Idas favorit var när hon träffade Nemo och Doris inne på skansen akvariet. Hon ville inte lämna fiskarna. Som tur var så ville mormor också se på dessa fiskar i evigheter, eller var det inte så. Men hur som helst mormor offrade sig och stod tålmodigt och väntade på när Ida skulle titta på sina favoriter.
På torsdagen drog vi än en gång mot Djurgården och Junibacken. Vilket ställe! Vi började med sagotåget. Jag tror att jag och mamma var mest roade. Vilken resa tillbaka när man var liten och lyssnade på dessa fantastiska saker. Ida hängde inte med alls eftersom hon inte lyssnat på någon av sagorna som var med på tågresan. Hon var mer förtjust i pippi. När vi kom ut från junibacken hittade vi en pool med tre funballz dvs en jättebadboll som man kunde vara inne i. Självklart ville Moa prova. Vilket styrkepass det blev. Jag var klart imponerad över hennes balanskonst.
Sista dagen besökte vi naturhistoriska. Moa var så nöjd eftersom Julia från Bolibompa var på plats för lite Dino-pyssel.
Jag lovar att man var helt slut efter alla dagars aktiviteter. Inga sömnsvårigheter här inte. Väldigt sköna sängar gjorde ju inte saken sämre.
Hemresan gick jättebra och det var absolut inget trassel med Ida och säkerhetsbältet. Hon hade superkoll på lampan. Vilken lyckad semester! Tack snälla mamma att du följde med mig och brudarna, utan dig hade det inte gått.
Kommenterat