Hultin.cc

När andra snusar och sover som bäst beger vi oss ut i skogen. Vi= jag, mina grabbar, Marie och hennes Ronja. Regnet har öst ner under natten och det blåser friskt. Men vad gör väl det när det vankas hundträning. Finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Gimmen fick börja. Metodiskt tog han sig igenom första delen på spåret. Klarade bloduppehållen galant. Nästan så att han spårade bäst där. Sedan tog nog krämen slut och han böjrade irra lite. Men jag är väldigt nöjd med min lilla randiga kille.

När Ronja hade avklarat sitt spår, som hon klarade galant var det dax för Bore, fullt ös, totalt medvetslös. Gissa om det var en kille som gick på klospetsarna. Han plöjde fram i skogen som en jordfräs. Vad spelar det för roll att det var glashalt på stenhällan och skrevor överallt. Bore skulle ju fram! Till nästa gång ska vi koppla ihop två spår så att han får jobba under en längre tid. Han är som en maskin min stora vita!

Världens finaste Bore!

När vi kom tillbaka till bilarna öppnade sig himlen och regnet öste ner. Ibland ska man ha tur!

Själv har jag och min kompis Marie sågat älgskånkar. Ingenting konstigt alls för två hundnördar som vi. Lördagskvällen tillbringade vi att lägga viltspår till våra fyrfota vänner som ska tas imorgonbitti. Heller inget ovanligt för hundnördar. Grabbarna fick följa med och vänta i bilen när spåren lades ut. Gissa om dom var taggade till tänderna och deras blickar var betalbara när dom insåg att det inte skulle bli något spårande idag. Men jag for upp till vårdkasen och gick upp för teknikbacken så att dom fick springa av sig ordentligt. Lite plåster på såren iallafall. Men i morgon ska dom få jobba. När jag kom hem hade grannen kommit och lämnat några älgben till, så nu får vi såga igen. Perfekt med älgjakt, då blir det många skånkar till grabbarnas spår.

Ronja är helt klart intresserad vad som döljer sig i påsen.

Igår besökte jag och grabbarna Sundsvalls brukshundsklubb och deras lydnadstävlingar. Alltid lika roligt att se alla duktiga ekipage. Men jösses så mycket nerver. Även jag som inte skulle tävla kände av stämningen i maggropen. Jag har ju anmält mig och Bore till två tävlingar i september. Men jag vet inte om jag ska delta efter denna dag. När det var dax för lydnads ettan bänkade jag mig med min stora vita för att se och lära. Var ju ett tag sedan som jag och min älskade Loke var ute i tävlingssvängen och reglerna har ju ändrats sedan dess. Det hela började med platsliggande. Alla ekipage ställde upp, man lade ner hundarna och förarna utgick. Förarna hann bra gå ut till markerad plats och vända sig om så började karusellen. En spaniel klev upp och hälsade på rottisen som låg bredvid. Sedan gick allt superfort och alla hundar, ägare, domare och tävlingsledare blandades som en redig fruktsallad. När alla hundar var infångade blev det 20 min paus. Det är detta som gör att jag känner tvivel för att tävla. Eftersom många startar ettan utan att ens lagt sin hund med okända hundar eller överhuvudtaget lagt sin hund med andra, startar på vinst och förlust. Har ju fått kämpa en hel del med Bore och andra hundar och vi har kommit väldigt långt så jag vill inte rasera något bara för att jag vill tävla. Det är som ett korthus. Tar lång tid att bygga upp och endast några sekunder att riva. Så vi får se hur det blir. Måste fundera ordentligt!

På kvällen tog jag och grabbarna och mötte upp Marie och Ronja i sjukhusparken. Härligt att se tre hundar som sträckte ut sig i full galopp över dom stora gräsytorna. Inget tacklande eller buffande bara spring. Såg så härligt ut! Gimmen ville självklart simma och Ronja hakade på, retriver som hon är. Grim och Ronja kapp simmade till pinnarna som jag och Marie kastade. Bore stod som en muräna och håvade in vinsten (pinnarna). Varför simma när någon annan kan göra det åt honom? Blev en väldigt lyckad dag!

Ikväll har jag varit ute med grabbarna och tränat. Inget ovanligt i och för sig! Ikväll ville jag fokusera på hundarnas fokus på det jag säger. Satte ner båda grabbarna bredvid varandra och sedan kallade jag in dom en och en. Körde inte varannan eftersom det kommer dom fram till snabbt. Körde väldigt oregelbundet! Grabbarna fick kämpa att sitta kvar när allt dom ville var att få komma till mig. Testade även att säga ”fel” kommando tex gurka, matta, hilton och spis. Detta för att grabbarna inte ska komma förrän jag säger hit-kommandot. Sedan tränade jag apportering när dom satt bredvid varandra. Platsläggande är också en given punkt. Väldigt nöjd matte, javisst! Gäller att ligga i nu och träna om jag ska tävla i september. På lördag åker jag och grabbarna till Sundsvall för att titta på lydnadstävling. Reglerna och momenten har förändrats sedan jag var ute i tävlingssvängen med Loke. Ska även passa på att träna med grabbarna. Ska bli jätteroligt!

Idag packade jag ryggsäcken och begav mig ut i skogen för lite viltspår med grabbarna. När jag stod vid bilen och packade upp alla saker som krävs för att göra ett viltspår, så kom en dam förbi med sin lilla korg. Hon stannade och pratade lite. Kommentarer som vilket härligt väder och mysigt med picknick i skogen var klart givna. Jojo, hon skulle bara veta vad som gömmer sig i min ”picknickväska”. Två halvliters flaskor med blod och två älgskånkar på snöre. Mysigt värre! Nog tur att hon inte visste för då hade hon nog inte stannat och pratat med mig. 

Häng på matte nu bär det av!

Till Bore la jag ett väldigt krångligt spår med mycket berg och skrevor. Tänkte att jag kunde få ner farten utan att spåret behöver ligga i 24 timmar. Vilken värld lever jag i.  Murbräckan Bore for fram som ett skollat troll över stock, sten och skrevor. Tog även med en sträcka med asfalt för att dämpa farten. Gick inte det heller! Var inte helt lätt att hänga på den vita faran när han drog fram i terrängen. Men jag lär så länge jag lever. Bores spår måste ligga länge. Men han är en stjärna på att spåra det går inte att säga annat. Min stora vita!

My precious!

Sedan var det dax för filosofen Grim. Han är väldigt lätt att följa. Han jobbar lugnt och metodiskt. Han fick också ett mycket svårt spår med  många vinklar och olika terränger  bla ett klapperfält. Gick väldigt bra! Han lämnar spåret ibland men han kommer hela tiden tillbaka och slutar aldrig jobba. Han var väldigt trött när han kom fram till skånken. Var väldigt nöjd med grabbarna och mig själv som kämpade i den heta solen.

Spårnoga, javisst!