Idag har Moa åkt på läger. I hela 6 dagar ska våran stora tjej vara borta. Känns väldigt konstigt utan henne men man får stå ut. Hon kommer nog att få det så roligt. Hennes sista kommentar innan vi åkte var: -Har ni inte åkt ännu? Tänk att våran tjej har blivit så stor! Ida frågade en av ledarna var hennes säng stod. När vi sedan hade kommit hem och varit hemma en stund sa den lilla rödhåriga: -Mamma, kan du köra mig på läger? Hur kuligt som helt! Kommer att bli tomt utan våran Moa i veckan men ack så roligt det blir att träffa henne om en vecka och få höra om allt roligt hon har varit med om. 
Så var det dax igen. Ännu en mjölktand har lämnat Moas käftar. En överlycklig Moa ringde sin moster. Det är jätteviktigt för Moa. Moster och tänder verkar höra ihop. Självklart ville Ida också berätta för moster att hon tappat tänder. Självklart skulle gluggen även fotograferas!
Då har Moa tappat sin femte tand. Tack vare en tomat ramlade det lilla risgrynet ut. Gissa om det är en tjej som är nöjd! 
Idag kom Moa hem med en teckning från fritids. Ungen har verkligen talang (brås kanske på farmor)! Hon berättade att det var hon själv och favvo-kusinen Kalle. Gissa om det är någon som bara avgudar sin äldre kusin. Men vem gillar inte Kalle?
Jaha då var Moa sjuk igen. Eller rättare ord fortfarande sjuk. Natten till idag kom en liten Moa och lät väldigt illa när hon andades. Hon sa dessutom att det var svårt att andas. Hon fick naturligvis ligga i min och Eriks säng. Hon somnade tillslut med ett väsade andetag. Den lilla mamman kunde inte somna om utan jag låg bara och lyssnade så att Moa andades. Hon har dessutom fått en förskräcklig hosta som låter som en skällande hund. En likadan hosta som min syster drabbats av. Hon fick diagnosen lunginflammation. När klockan ringde i morse var det inte en pigg mamma som klev ur sängen. Med lite hjälp av min vän Lena fick vi en tid på vårdcentralen. En kritvit Moa klev in i på provtagningen. Döm om min förvåning när min tjej vägrar att bli stucken i fingret. Hon var som en vildkatt. Försökte tala henne till rätta. Undersköterska sa tom att jag skulle sticka henne i fingret för att det skulle gå bättre. Är hon inte klok! Ska jag som inte har någon utbildning sticka en vilt sparkande och fäktande Moa. Aldrig i livet! Så kom det in en annan tjej som skulle prova lyckan. Till slut fick vi våld hålla Moa för att få lite blod. Jag lovar att jag kände mig som världens värsta mamma. Men jag kände att jag inte hade något val. Efteråt sa Moa (som tur var) att det gjorde inte så ont. Proverna visade ingen lunginflammation……..ännu men när Moa har haft lunginflammation tidigare så har det alltid visat negativt första svängen. Läkaren sa att vi skulle komma tillbaka om det inte blev bättre. Min tanke var: att nästa gång får Erik åka! 
Både Grim och Moa har varit sjuka och tyckt väldigt synd om sig själva. Ett barn med halsont och feber och en med en muskelsträckning. Så otroligt tråkigt att bara ligga och vila. Inte leka inte stojja med kompisar. Hur kul är det? Som tur är båda på bättringsvägen. Håller tummarna att sjukligheten lämnar vårat hem. Ju fortare desto bättre. 
Kommenterat