Idag har jag och Bore varit på en prova-på-agility. Hur roligt som helst. Jag var lite orolig innan eftersom jag vet att Bore är rätt på när det gäller andra hundar. Såg framför mig hur han for runt i ridhuset och spelade Allan och jag stod som ett fån och ropade. Som tur var så slog inte detta in. Bore skötte sig alldeles utmärk. Var så koncentrerad på uppgiften att jag växte flera cm av stolthet. Så nu är det bara att anmäla sig till agilitykurs till våren. Mest vill jag gå kursen för att jag och Bore ska bli ett mer sammansvetsat team och samtidigt ha superkul! Att man sedan inte kan få mer störning är ju absolut bara en bonus. Se upp agilityvärlden här kommer Bore Illefiis! 
Jag och Moa trotsade bacillernas som intagit våra kroppar och styrde kosan mot Vårdkasen. Där fick sig bacillerna en åktur som hette duga. Hur härligt som helst! Att kroppen inte riktigt var i form var inget man tänkte på just då. Nu däremot är kroppen mör ända in i själen. Solen sken i all sin glans och prickarna i ansiktet är klara bevis på en helt underbar dag i backen. Ser ut som jag har solat genom en sil! Balsam för själen! 
Så var det dax för oss att få besök. Besök i form av en stor familj dvs familjen Bacill. Både vuxna och barn har blivit drabbade på något sätt. Nu hoppas vi att vi snabbt blir friska eftersom vi har ett 70 årskalas i sikte. Nu är det krig mot familjen Bacill!!!!! 
Är detta inspirerande eller? En far och hans son genomför tillsammans ett ironman-lopp (3,8 km simning, 180 km cykling och 42 195 m löpning). Inga ytterligare kommentarer, men se filmen eftersom det inte går att hålla tårarna tillbaka.
Vem behöver hårskum eller annat hårklet när man heter Ida Hultin. Kankse beror det på hennes heta temprament eller så är det bara hårfärgen. Håret står iallafall åt alla håll och kanter. Tänk om man vore lika obekymmrad som henne. Vad gör det om håret står på ända ? Livet går vidare iallafall!
Nu har städdjävulen intagit min kropp. Kom idag på att vi har abnorma mängder kläder, från alla fyra medlemmar i våran familj, på vinden. Så det var bara att ta fram stora rensarmusklerna och bära ner alla lådor och säckar från vinden. Blev några stycken! :sad: Varför fyller man vinden med saker som man vet att ingen i familjen någonsin kommer att använda mer? Så nu har jag varit och lämnat fyra säckar kläder till röda korset. Hoppas att någon kan få användning för kläderna. Nu känns det lite lättare i själen men tyvärr finns det mycket mer rat som skulle behövas gås igenom. Men det får bli en annan dag! Känner att jag gjort mitt för idag!
Kommenterat