Frej får verkligen träning nu vad gäller miljö och passivitetsträning. Han är så himla duktig! Det han är sämre på är att vara utan mig utan att bli en liten pip-nisse. Men nu skriker han inte iallafall. Självklart tränar vi även vissa moment men vi försöker ha lite semester.
Frej har fått träffa min systers hundar. Han är väldigt artig och visar verkligen att han är det snällaste som finns på fyra ben. När man är van med boxer är det oftast pang på röbetan så det här är helt nytt för mig. Jag kan lova att jag gillar det jag ser.
Häromdagen var vi ute på stan och då kom det fram en dam som drog sin mamma i rullstol. Mamman ville gärna klappa på Frej och det fick hon självklart. Hon blev alldeles lyrisk när jag berättade om att Frej tränas till vårdhund. Tyvärr har Boden inte kommit till skott vad gäller hund i vården. Men det ska nog gå att lösa.
Jag är så nöjd med min lilla gosse och hur han utvecklas trots hans ringa ålder.
Jag och tjejerna samt lilla Frej är på semester uppe i Boden. Vi plockade upp mormor på vägen upp.
Tyvärr så är jag ju bara en person och hinner inte träffa alla så mycket som jag velat, men det är ju inte möjligt. Kusinerna har fullt upp och alla verkar trivas i varandras sällskap. Nya äventyr varje dag! Helmysigt men jag saknar min gube och Borebjörnen.
Vattenkrig är alltid roligt!
Vi har semester men inte semester från träningen. Vi kanske inte tränar lika intensivt men dock får man inte låta ett perfekt träningstillfälle glida förbi. När vi var i Furuviksparken så kom flera fram och ville hälsa på våra fyrbenta grabbar. Många ville även veta vilken ras våran Fnuttrick är. Frej visade sig från sin finaste vårdhundselev- sida och lät alla klappa och mysa med honom. Man blir så glad!
Där man hittar matte hittar man Frej. Lilla mattegris







Kommenterat