Min kropp skriker! Ångesten är ett faktum! En dryg timme kvar till vi måste åka till veterinären med våran älskade Loke. Just nu säger instinkten att jag ska ta Loke och fly så långt bort vi bara kan! Jag vill inte förlora honom! Det gör såå ont i hjärtat! Tårarna sprutar som fontäner och vem tröstar mig? Joo, Loke! Som den gentlemannen han är. Våran hjälte! Våran krigare! Jag vill inte förlora honom, inte än, inte just idag! Ångesten är outhärdlig! Jag är inte religiös men just nu vill jag bara skrika: Gud hjälpe mig för att klara av det här!
Lämna ett svar