Nu har det gått några timmar sedan vi lämnade våran krigare, våran hjälte. Så tomt det känns! Jag tror fortfarande att han ska ligga på bäddsoffan men inte! Bore har tagit det hela med ro! Nu gäller det bara för mig, Erik och Moa att försöka inse att det var det bästa vi kunde göra för våran gentleman. Men just nu känns det bara tomt och smärtsamt. Jag vill också passa på att tacka alla nära och kära som visat sin medkänsla i form av kommentarer i Bloggen, sms, mail och telefonsamtal. Ikväll ringde det även på dörren och där stod Charlotte och hennes barn med en blomma. Tack snälla! Är så skönt att veta att man har vänner som stöttar en. Ni är guld värd!
Finns inga ord som kan lindra smärtan efter en Loke. Men omtanke är ett plåster & i nöden testas vännen…
Tänker på er i allt det jobbiga.
Sov gott lilla Loke.
Kram Lisa, Rut & Gunda:heart:
Hej,

Jag tänker på er och kramar er. Tack för att du ringde
mamma marg farmor
Tack fina du o din familj för att du förmedlar så vackert hur det är att älska sin hund o sin boxer. Dina vackra ord gör att man älskar sina hundar o njuter av dem ännu mer. Kram från oss här i Sundsvall o tack