För er som har hundar eller andra djur med kindpåsar som våran Bore eller pälsar som Annas hårbollar. Då vet ni hur det kan se ut på väggar och möbler efter några fina skakningar. 
Har man dessutom barn så blir det dubbelt upp med fina handavtryck och dylikt. Tänk er själv att ni sitter vid köksbordet i godan ro och tittar mot dörrens lister, då ser ni en hel berättelse av avtryck. Kan vara väldigt intressant för vissa men inte för en med städmani som jag, är det inte speciellt roande. Joo, jag vet att det är dumt men jag mår så bra när det är rent och snyggt hemma. Det beror nog på åldern eftersom jag aldrig förut förstått mig på personer som rastat snabeldraken flera gånger per dag. Levde då för mottot: lite skit i hörnen har ingen dött av! Idag lever jag efter: skitiga barn är lyckliga barn, och det kanske beror på att man inte hinner tvätta i den takten som ungarna skitar ner sig. :whistle: Men det var en parantes . Tillbaka till ämnet. Tänk er sedan hur man börjar att skrubba med sin lilla svamp och trasa och ju mer ni skrubbar ju fler berättelser hittar ni. Det tar aldrig slut! Och när du äntligen tror att nu är allt torkat och svabbat, då är det bara att börja om. För då har dom små älsklingarna fler saker att berätta via slem och gegga! Är det lagen om all djävlighet? Och kom inte dragande med att jag själva har valt att skaffa både barn och hund! Den funkar inte! Skulle inte vilja leva utan mina barn, både tvåbenta och fyrbening 
Lämna ett svar