Familjen Lundström-Hultin bokade en date med grannarna på Drakborgen. Full rulle bland alla klätterställningar och hoppborgar. Hur kul som helst! Fick en kommentar av en liten tjej när jag och Moa hoppade i hoppborgen.
Den lilla flickan utbrister: Får vuxna hoppa i hoppborgen?
Jag säger: Självklart!
Den lilla flickan: Min mamma och pappa säger att vuxna inte får hoppa!
Vilka slöisar till föräldrar. Skylla på att vuxna inte får leka. Hur dumt är inte det? Här har man ju världens chans att leka och umgås med sina barn. Jag vill aldrig växa upp och bara sitta vid ett bord när barnen leker! Här kommer lite bilder från dagens lekstund. 
Ingen har väl undgått den tragedi som har utspelat sig i vårat lilla Härnösand. Så förfärligt! Jag blir så tokig på folk. När jag och min kollega skulle besöka ett av ”våra” boenden för ett hembesök var vi tyvärr tvungen att köra förbi huset där morden inträffat. Jag blir galen när man ser folk sitta i grässlänten ovanför huset. Som om man satt på bio. Har aldrig sett så mycket folk på den gatan någonsin. Varför är folk så intresserade av andras olycka?Jag blir så förbannad! 
Imorgon är det ledig dag för tanten Annelie. Trevligt med en röd dag mitt i veckan när man inte jobbar dessa. Sååå skönt! Jag ska njuta och förhoppningsvis få lite sovmorgon. 
Då har Moa tappat sin femte tand. Tack vare en tomat ramlade det lilla risgrynet ut. Gissa om det är en tjej som är nöjd! 
Hade turen att Marie filmade sist vi tränade. Såå nyttigt! Tränar mycket på koncentration och fokus och då även för mig. Kan inte kräva av mina grabbar att dom ska vara 100% koncentrerade om inte jag är det. Visar en liten snutt av träningen med Bore. Vill att han ska kunna jobba längre och att själva momenten ska vara belöning i sig. Perfektionisten i mig är inte riktigt nöjd dvs mer fokus på fria följet, snabbare läggande. Vill att det bara ska säga pang i backen. Vad gäller ställandet ska han ta ett hopp men bakbenen ska vara kvar i backen. Perfekt inför inkallning med ställande. Men som Karlsson på taket säger: Det är världsliga ting! Han är ändå duktig min vita springare!
Jag verkligen bara avskyr att inte veta vad som är fel på min lilla randiga kille. Känns som evigheter innan vi får träffa proffsen som förhoppningsvis kan berätta för mig vad som är fel. Det är alltid lättare när man vet vad felet är. Då kan man bryta ihop eller glädjas åt att det inte var så farligt. Just nu lever jag i Limbo och vet ingenting. Försöker att låta bli att spekulera men det är inte det lättaste, ffa inte om man är ett kontrollfreak som jag. Ibland glömmer jag bort att det är något fel på Micofisen, eftersom han inte haltar men ibland slår det ner som en blixt och då går rullgardinen ner och all motivation försvinner. Men jag måste hålla energin uppe, får inte tappa fart. Den 20 när det är dax för besöket har Gimmsen nästan vilat två månader och blir det op på det så blir det vila igen. Stackars liten kille! Rena misshandeln för en boxer att måsta vila så länge. Försöker hålla igång honom så mycket det bara går, men inget går upp mot att få rusa fram på lägdorna med sin storebror och sen få aktivera hjärnan med något roligt.
Kommenterat