Livet går vidare vare sig man vill det eller inte. Jag har aldrig sett så mycket TV som jag har gjort under dom senaste veckorna. Motivationen till att fortsätta utan Grim har varit som bortblåst. Har verkligen fått tvinga mig att göra saker och då ffa för min familjs skull. Jag kan ju inte bara sätta mig ner och dö sakta. Mina barn behöver sin mamma och vill så gärna göra saker som är julbetingat. Sakta men säkert känner jag att jag håller på att återvända till verkligheten men livet känns så tomt. Jag är så tacksam över att mina nära och kära har stått ut med mig och min sorg. Ni är guld värda! 
Min stora vita tröstade mig om kvällarna. 
Det handlar inte så mycket om att stå ut. Vi har alla delat det hela.