På första maj när vissa andra marscherade i tåget genom staden packade jag in grabbarna och ryggsäcken i silverfisken. Det var dags för årets första spår samt premiär för min lilla bruna. Frej fick ett rakt spår med en lätt böj på slutet. Bore fick ett betydligt längre spår med 3 90 graders vinklar samt att han fick korsa några diken. Bore gick som tåget. Måste ta mig i kragen så att vi kan tävla i år. Frej var lite tveksam i början och gick av och på. Man kan nog säga att det var skräckblandad förtjusning. När han närmade sig älgskånken blev han lite osäker. Jag gick fram och satte mig vid skånken och då kom han fram och tog skånken i munnen. Från början gick han med svansen nere men sedan höjde han den mot skyn och var så stolt över sin skatt. Ska försöka ta mig ut och spåra till helgen igen. Livskvalité, javisst! 
Lämna ett svar