Annelie
Imorgon gäller det! Då börjar jag jobba efter en tids barnledighet. Känns både bra och dåligt! Samtidigt som det ska bli roligt att träffa alla på jobbet igen och utföra det som man är bra på, så känns det sorligt att lämna bort barnen drygt 8 timmar per dag. Moa är i och för sig glad eftersom hon äntligen får börja fritids som hon har längtat till så länge. Det slog mig att om jag slutar fyra kanske vi är hemma halv fem (innan man har hämtat båda barnen) och innan vi har ätit är nog klockan sex . Då är det bara en timme tills Ida går och lägger sig. När ska man hinna umgås? Måste nog fundera hur det skulle bli om jag gick ner i tid? Jag har ju inte skaffat barn för att någon annan ska ta hand om dom. Många känslor i kroppen blir det! 
Igår kom Marcus förbi på en kopp kaffe och nybakta bullar (jag hade lekt bagare 
). Med sig hade han en stor påse gula kantareller. Sååå goda! Tack snälla Marcus! Glöm inte surströmmingen! 
Jag och Bore packade in oss i Blixten Mc Queen och drog upp på Vårdkasen för en kvällspromenad i skogen. Av någon underlig anledning hade jag plockat ur alla hundprylar och därmed också material till uppletande. Fiffig som jag är tog jag vad skogen har att erbjuda i forma av kottar och pinnar. Gissa om Bore blev förvånad när han inte hittade dom ”vanliga sakerna”. For flera vänder och var på sakerna flera gånger men tog dom inte. Provade skicka på nytt och då gick det upp ett litet ljus för Borbjörn. Han var superglad när han kom tillbaka med den rätta pinnen i munnen. Efter det träffade vi på en kursare från viltspåret som också tog sig en skogstur. Eftersom hon är lika träningstokig som jag passade vi på attt träna passivitet. Killarna skötte sig utmärkt. Blev en riktigt lyckad skogspromenad! Nu har jag en supertrött kille! Stör ej! 
Tänk så tuffa kläder det finns till barn idag. Samtidigt är dom inte bara tuffa utan även praktiska. Tänk ett par jeans tights. Perfekt att leka i och knölar sig inte under ytterkläderna. För mig som har väldigt aktiva barn är det bra att det är slitstarka tyger som håller i alla svängar.
Jag brukar inte tycka att man ska utrota visa arter a’la Hitler men nu har jag förklarat krig. Krig mot fruktflugor! Jag har blandat häxbrygder och hällt kokhett vatten i avloppen och använt dammsugaren som vapen. Som en krigsherre har jag farit runt i vårat hem på jakt efter fienden. Kom an bara om ni törs! 
Jag har funderat på om man kanske har börjat bli lite gammal? I och för sig känner jag mig inte gammal när jag kutar runt i livet. Men…… när man har tillbringat en dag i fröken lavskrikas sällskap kan man bli ganska trött, och då kanske man kan känna sig lite gammal. Jag förstår inte hur hon orkar en hel dag och ibland även utan sömn under dagen. Just nu har lugnet lagt sig över Framnäsvägen och det känns nästan som om jag har blivit döv. Det är så tyst! Det är när man sätter sig i soffan som tröttheten kommer över en. Jag tror jag ska titta på Tv under ögonlocken en stund! 
Kommenterat