Annelie
Moa frågade mig hur det är att vara vuxen. Moas kommentar blev kort och gott: ”
Mamma jag tycker inte det verkar nå kul att vara vuxen. Jag har beslutat att vara barn resten av livet! Jag vill ju ha roligt!
Hon är så klok våran Moa! 
Jag hör till den skaran som brukar titta på Ceasar Millan och hans arbete med hundar och deras ägare. Har flera gånger sett hur han har pratat om att hundarna har lite att göra och därför beteer sig på ett oönskat sätt. Bore har lite jobbigt när han möter andra hundar och då ffa när Loke är med. Hur kan jag göra för att Bore ska koncentrera sig på annat? Såklart! Ge grabben något att göra!!! Bore är inte speciellt förtjust i att bära apportbocken så det blev ett självklart val. Min plan var att Bore skulle få bära apportbocken på våran promenad runt Nattviken. Vilken skillnad! Bore bar apportbocken som att det vore hans käraste ägodel. När han mötte andra hundar så gnällde han lite och reste ragg men inget mer! Hur skönt som helst! Han är så duktig min vita kille!!!
Hur kan något som är så ljuvligt, härligt och alldeles underbart ha en baksida? Jo, när solen smyger sig in i vårat hem genom våra fönster så händer något märkligt. Helt plötsligt inser man att våra fönster knappt går att se ut genom pga av smuts. På golvet ser man hundhår, sand och en och annan dammråtta huller om buller. Hur märkligt som helst!! Men klarar man av att undvika städångesten som tränger sig på så skriker själen: Välkommen våren! 
Idag har jag och Bore varit på en prova-på-agility. Hur roligt som helst. Jag var lite orolig innan eftersom jag vet att Bore är rätt på när det gäller andra hundar. Såg framför mig hur han for runt i ridhuset och spelade Allan och jag stod som ett fån och ropade. Som tur var så slog inte detta in. Bore skötte sig alldeles utmärk. Var så koncentrerad på uppgiften att jag växte flera cm av stolthet. Så nu är det bara att anmäla sig till agilitykurs till våren. Mest vill jag gå kursen för att jag och Bore ska bli ett mer sammansvetsat team och samtidigt ha superkul! Att man sedan inte kan få mer störning är ju absolut bara en bonus. Se upp agilityvärlden här kommer Bore Illefiis!
Jag och Moa trotsade bacillernas som intagit våra kroppar och styrde kosan mot Vårdkasen. Där fick sig bacillerna en åktur som hette duga. Hur härligt som helst! Att kroppen inte riktigt var i form var inget man tänkte på just då. Nu däremot är kroppen mör ända in i själen. Solen sken i all sin glans och prickarna i ansiktet är klara bevis på en helt underbar dag i backen. Ser ut som jag har solat genom en sil! Balsam för själen!
Så var det dax för oss att få besök. Besök i form av en stor familj dvs familjen Bacill. Både vuxna och barn har blivit drabbade på något sätt. Nu hoppas vi att vi snabbt blir friska eftersom vi har ett 70 årskalas i sikte. Nu är det krig mot familjen Bacill!!!!! 
Kommenterat