Hur kan vissa beslut vara så svåra men ändå lätta dvs det finns inget val? Varför är vissa beslut så smärtsamma att man vrider sig i ångest? Varför ska dom vi älskar dö?
Hade gärna önskat att det vore ett aprilskämt. Ett gräsligt skämt i och för sig men ändå inget som skulle hända. Tyvärr är allt sanning. På måndag måste vi ta farväl av våran Loke. Pga sina olika krämpor orkar inte hans krigarkropp hålla emot längre. På måndag tar våran hjälte sitt sista andetag. Livet känns inte rättvist just nu. Känns som någon ska slita ut mitt hjärta ur bröstet. Jag vill inte ta beslutet men jag måste för Lokes skull. Men just nu känns det inte som någon tröst! Hur många tårar har man i kroppen egentligen?
Man brukar ju säga att: gör som strutsen och stoppa huvudet i sanden. Nu när det är vår är det inte bara av godo. Missförstå mig inte! Jag älskar våren! Så skönt när solen värmer min kritvita nästan blåaktiga kropp. Kvällarna blir ljusare vilket gör att man kan gå långpromenader utan att måste ta med ficklampan. MEN den stora nackdelen är och då ffa om man har barn och hundar är all sand som helt plötsligt infinner sig på vårat golv. En härlig blandning av sand och hundhår. Ovanpå detta en mängd olika saker som egenligen hör hemma i skåp och garderober som Ida har omplacerat på sitt speciella sätt. I detta fall skulle det vara bra att väcka den lilla strutsen i sig och bara låta sanden ligga och gå ut i vårsolen och njuta. Eller som en granne till mig sa: det är ingen idé att städa trappen för det blir bara smutsigt igen. Kanske det är tack vare henne och hennes likasinnade som programmet Rent hus kom till, vad vet jag? I mitt fall har strutsen i mig struntat i städningen och bakat bullar istället. Men imorgon ska jag och snabeldraken ta en tur i hemmet. Sanden, be ware of the dragon!
Idag har det varit full fart från morgon till kväll. Ni vet en sån där där dagen som kommer efter när man kommit hem från några dagars resande. Med väskor fulla med smutstvätt, ett skrikande tomt kylskåp och ett hem som luktar sådär lagom instängt. Ut över det har det varit en alldeles vanlig måndag. En stressig morgon med massor av mammatjat! Jag verkligen avskyr min egen röst när jag måste tjata på Moa att skynda sig. Vilket hemskt sätt att starta en dag på. Måste bli ändring på rutinerna! Tvättmaskinen har gått varm hela dagen och jag har hängt tvätt för glatta livet mellan rusningarna efter en hyperaktiv ettåring. Efter middagen packade familjen in sig i kombin och lämnade av Moa på kvällens aktivitet Komtek. Övriga familjen tog på sig att köpa in mat och annat roligt… ni vet, toapapper och tvättmedel. Nähä, inte speciellt kul men nödvändigt! Som vanligt tog det långt tid och det blev dax att hämta upp Moa. Därefter blev det en kort färd till skogen med grabbarna. För att liva upp det hela lite genomförde vi ett snöbollskrig, alla mot alla! Sedan var det dax för tvättstugan igen för femtielfte gången. Jag tror att tvättstugan är mitt andra hem! Nu har jag varit ute på en härlig kvällspromenad med grabbarna. Vilken dag! Jag önskar ibland att jag vore som Loke. Lite lätt lomhörd och kan sova var som helst. Han slappnar av helt och fullt! Jag däremot har en hel myrstack i byxorna. Har så svårt att sitta still! Måste nog gå kurs hos Loke! Nu gott folk är det dax för min kropp att krypa i lopplådan, för att sedan vakna till en ny fullspäckad dag!
Nu är familjen hemma efter några dagar uppe i Boden, Norrbotten. Som vanligt en väldigt intensiv vecka med mycket roligheter på schemat. Mycket trevligt sällskap i form av min älskade syster och hennes barn. Världens finaste systerson och dotter! Bore och Loke fick även träffa syster ysters fyrbeningar Bee, Blue och Titan. En härlig hundsallad i form av fem hanhundar! Gick hur bra som helst! Moa fick även möjligheten att fara på äventyr med morfar. En väldigt nöjd tjej! På lördagen hade världens bästa svärmor 70 års party. Blev en hel del disk! Superdiskaren Annelie ryckte så klart ut och räddade kvällen! På hemvägen gjorde vi en avstickare till mamsen i Umeå. Tjejerna hade ett riktigt kramkalas med världens bästa mormor! Men hur roligt det än är att träffa tjocka släkten så är det hur skönt som helst att komma HEM! Nu ska jag slänga mig i soffan med min älskade gube och se lite Tv innan det är dax för lopplådan. God Natt världen och välkommen hem till mig själv!
Ps Bildbevis från våran lilla tripp kommer en annan dag! Ds
Tänk så mycket fortare det går för barn nr 2 att lära sig saker. Speciellt om man har en storasyster som gör 1000 saker samtidigt (och kanske en mamma också)! Varje dag lär hon sig nya saker i rasande fart! Påklädning är en rolig aktivitet, för då får man gå ut!
Kommenterat