Annelie
Varför ska man bli sjuk när allt roligt ska hända? Här har man planerat och donat i flera veckor. Är det inte höjden av all djävlighet? Jag bara frågar! Nu går jag i ide och vaknar när jag är frisk! Over and out!
Ojjj! 
Så tiden går fort när man har kul! Jag och mina guldhåriga barn tillbringade höstlovet uppe i Norr- och västerbotten. Aktiviteter från morgon till kväll. Som vanligt hann vi inte besöka alla som vi hade tänkt. 
Men jag lever på hoppet . Nästa gång kanske vi hinner! 
Eftersom Lidl inte har börjat bygga i Boden hade vi en beställning från min fina svärmor. Hon är suverän! Moa fick en stor stut med godis av farmor och farfar. En tysk tradition där alla barn som börjar första klass får en stut. Lycka! den ömma modern fick också smaka! 
Tillbringade mycket tid med min älskade syster och hennes barn. Hur mysigt som helst. Försökte ta en blid på klanen men det var inte så lätt. Ida försökte rymma hela tiden trots att kusinen Li fick ett bra grepp.
En av dagarna tog vi barnen och syrrans tre fyrbent grabbar på picknick. Solen lyste över ett kylslaget Degerbäcken. Ida sov i bilen större delen tiden. Vaknade till strax innan vi skulle åka. Typiskt henne! Hon som aldrig brukar sova i vanliga fall. 
Vi hade en trevlig dag trots att dom små Lundströms barnen inte var på sitt bästa humör.
Självklart besökte vi också Leos lekland. Lika roligt och fartfyllt som vanligt. Moa hittade massor med kompisar som hon lekte med, alla killar. Mammas flicka!
En tidig morgon tog jag med mig Moa och Linus och styrde kosan mot stallet där morfar väntade. Vi lämnade syster yster hemma med små tjejerna. 
Linus och Moa hjälpte till att fixa med alla morgonsysslor.
Vi passade på att fira Spiidans ett-årsdag i förskott. Hon var lite lätt fundersam över uppståndelsen. Morfar och Ewa hade köpt en tårta som Moa beställt. Supergott!
På hemvägen stannade vi hos mormor i Umeå. Hur mysigt som helst!
Tack alla för en trevlig semester! 
Idag har Ida varit med om något som hon nog klassar som barnmisshandel. Som alla vet springer Ida omkring och gör livet surt för storasyster Moa. I min värld trodde jag inte att hon skulle börja gå ute förrän tidigast till våren. Är jag helt dum eller? 
Klart den lilla rödhåriga madamen kan gå ute. Så självklart kan hon då inte gå i mockasinerna nu när det är blött ute. Glad i hågen plockade jag fram Moas gamla fina P.O.P skor. Superlätta! Perfekt tänkte jag! Ida hade inte samma åsikt. Det var som om jag spikat fast henne i golvet. Hon stirrade stint på mig och sedan såg jag hur hon laddade. Ansiktet skrynklades och händerna knöts. Sedan kom det! Det välkända illvrålet. Jösses så hon skrek! Hon var så arg. Försökte få henne att gå dom korta stegen till mig. Pyttsan heller! Inte Ida Hultin! Herregud, hur ska detta sluta?
Idag har jag och små brudarna varit uppe på Högslätten och åkt ”skrillor”. Eller rättare sagt Moa har åkt skrillor och jag har jagat Ida. En vanlig söndag dvs full fart!
Jag vet inte hur många gånger olika människor, som inte känner oss, gissar att Ida är upp till fem månader yngre än vad hon är. Gissa om folk blir förvånade när Ida kommer gående. ”Kan hon som är så liten gå?” Klart hon kan gå hon är ju elva månader. Liten men naggande god våran Ida! 
Ida är så snäll. Hon delar alltid med sig av sin mat till hundarna (precis som pappa Erik).
Kommenterat