Hultin.cc

Jag har klarat mig hela långa vintern från att bli förkyld. Familjen och vänner runt mig har drabbats av både det ena och andra tex lunginflammation, halsfluss och influensa men jag har klarat mig. Men vad händer när våren är här och man vill vara ute och njuta. Då blir fröken Lundström sjuk. Är det möjligt??????? Har ont i kroppen och bihålorna är rejält trångbodda. Om man ska se det lite positivt så har jag ingen feber. Idag har jag jobbat hemma med min rapport. Man vill ju inte smitta både arbetskollegor och pensionärer. Men jag måste bli klar med vårdhundsrapporten innan sista april, så det gäller att ta vara på alla minuter. Jag är så tacksam mot fröken Panodil och herr Ipren samt alla barnen halstabletter. Utan er hade jag inte klarat mig. Fick massor gjort på rapporten medan dessa godingar besökte min kropp. Tyvärr har dom gått hem nu så nu mår jag som en vissen tulpan, lite slak.

Nu ska jag följa Frejs exempel och landa i soffan.

Tränar ju en hel del på att Frej inte ska ta mat eller dylikt som ligger på golvet. Rätt som det är ligger det en farlig medicin som inte alls passar i en liten hundkropp. Tränar genom att lägga ut godis lite här och där. Frej ska se godiset och då ta kontakt med mig=skvallerträning. Han är riktigt duktig! När jag tränar ligg och sitt slänger jag godis på golvet och han ska sitta/ligga kvar. Gissa om jag blev glad när jag skulle börja träna framförgående och kastade belöningen på golvet. Min lilla kille stannar då upp och vänder sig om mot mig. Duktig kille! Jag tänkte mig inte den här reaktionen men den var ju helt rätt. Nu är det upp till mig att planerar var jag ska lägga belöningen i framförgående som belönar rätt position. I-lands problem!

En trött liten kille efter ett träningspass med lilla mig!

När jag är ute och tränar med Frej på stadens torg har han alltid på sig sitt tjänstetecken. Man ser att folk stannar upp och läser vad det står. Det blir härliga leenden när dom ser att det står vårdhund elev.  Det är  många som kommer fram och vill veta mer. När man berättar att den lilla gossen bara är dryga 5 månader blir det stora ögon. Stolt matte absolut!

Min lilla gosse med boxerdreggel på.

Jag får hela tiden påminna mig om att Frej bara är dryga 5 månader. Känns som om han utvecklas varje dag. Han vill verkligen lära sig och jobbar så länge jag vill. Det är fördelen med klickerträning. Det finns ingen risk att man kör för länge och det är lätt att veta när man ska gå vidare. Frej vilar inte gärna när vi är på jobbet men man måste vila när man är liten. När han kommer till ro vill han gärna ligga under vårat fikabord. Mattes lilla !

När vi funderade på vad familjen skulle göra denna underbara söndag fick jag ett meddelande av Lena. Hon funderade om vi inte kunde komma över. Självklart ville vi det!Packade in familj och mat i bilen och styrde mot ”Mjumsberget”. Blev några härlig timmar i goda vänners lag.

Småttingarna tumlade runt i snön. Hur mycket energi som helst.

Erik och Jörgen inne i en djup diskussion medan kebaben blir klar.

Varför stå på benen när man kan ligga i snön.

Godissök i snön.

Utfodring av hungriga vargar. 

Blev en toppendag på Mjumsberget!

Frej hittade ett märgben på gården när vi var ute. En kvarleva från i sommras. När jag tyckte att vi skulle gå in ville inte den lilla pralinen gå in. Han var ute själv på uteplatsen och lekte med benet i ca ½ timme innan han behagade komma in. Lite roar små!

Våran lilla katt!