Ibland blir jag galen på mig själv! Klockan är strax 9 och alla sover utom den i vanligtvis så trötta mamman. Slog upp mina gröna strax före sju och kunde inte somna om. Helt otroligt! Hade heller ingen ro att ligga kvar i sängen. Bore som alltid är med på mattes bravader steg så klart gärna upp och tog en tidig morgonpromenad. Vi passade även på att träna i morgondaggen. Han gick som en klocka min vita springare! Såå stolt! Sedan blev det en tur till tvättstugan (mitt andra hem för er som inte visste det). Eftersom vi har trapp och tvättstugestädning den här måndadn så tog jag itu med det också. Himmel och pannkaka så mycket jag fick gjort denna tidiga morgon, medan övriga medlemmar av församlingen sov. God morgon Sverige pline linge ling! 
Jag har suttit och titta på kort, och kom in i mappen av kort som vi tog innan det hemska besöket hos veterinären. Våran fina Loke! Du anar inte hur djupt vi saknar dig gubben! Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan! 
Hur ska man få tiden att räcka till? En av livet stora frågor? Så mycket jag vill göra och så lite tid. Tyvärr blir även mitt bloggskrivande lidande. Den stunden på kvällen då man har lite egentid. Vad ska man prioritera och vad ska man välja bort? Jag vill göra allting! Var ansöker man om den tiden? Jag vill vara med familjen, vara en bra mamma, sambo och vän, träna med Bore och umgås med ”hundkompisar”, umgås med mina ”icke hundmännsikor” till vänner, hinna träna min egen kropp och mycket mycket mer. En dag ska man även hinna med att jobba också. Hur ska det gå till? Kommer jag också att vara en av dom som springer in i den berömda väggen på jakt efter mera tid? Är det för mycket begärt att hinna med allting? Kanske är jag en optimist men jag vill så gärna hinna med!
Nu har jag varit ute på en 3 km joggingrunda. Första rundan sedan Ida föddes. Hur underligt det än låter gick det som på räls. Benen var superpigga och hjärtat bultade på i lagom takt. Skulle nog ha orkat springa det dubbla men man ska gå ut lugnt för att sedan kunna öka. Såå skönt för själen att susa fram på gatorna. Bore hade lite svårt med kopplet som satt fast i mitt Baggenbälte, men han vänjer sig nog efter några gånger. Tjoflöjt vad jag ska springa! Någon som ska hänga på?
Tänk att när man har små barn ska man vara med överallt och gärna ha ögon likt en fluga. För jösses vad våran lilla dam kan hitta på saker när man vänder ryggen till. 
Förstår inte hur hon kan hinna med så mycket på så kort tid. Hon kommer att gå långt den här lilla damen! När barnen är som mest aktiva och jag känner att öron och ögon blöder brukar jag tänka: Detta är mycket bättre än att dom skulle sitta tyst i ett hörn och bara stirra rakt fram. Då brukar det kännas lite bättre! Igår vid ett obevakat ögonblick (några minuter) hann våran Spiida ta sig till storasysters rum där hon lyckades nå några pennor. Resultatet blev en ”vacker” tatuering i pannan! Hon är så produktiv!
Dagens goda gärning: Jag och Ida har hjälpt våran älskade sambo/pappa med ett inlägg på hans blogg. Gå gärna in och läs inlägget på Eriks egen blogg.
Ibland är det nog lika bra att bryt ihop och komma igen. Efter en trevlig middag med Lena och Iljas kom vi hem till kaoset. Och då menar jag inte till ett stökigt hem utan ett skrikande barn vars hosta river i bröstet och snoret rinner. Att hon sedan dregglar som en sanktbernad pga tandsprickning gör det hela inte bättre. En mamma med på tok för lite sömn och såklart är sambon borta när man som mest behöver honom. Det dålig samvetet för att Bore inte fått tillräckligt med stimulans idag gnager i själen. Som tur är har Moa haft kompisar idag och verkar vara nöjd. Tur det så slipper man må dåligt över det också, Stor tjejen! Så nu bryter jag ihop en liten stund! 
Kommenterat