Idag har jag och alla barnen, tvåbenta som fyrbenta) varit ute och njutit i det fina vädret. Härligt med mycket snö för både stora och små. Vi har ju sån tur att vi har en pulkabacke på gården. Jag, Ida och Moa har susat ner för backen med Bore och Grim rusandes efter. Så kuligt man kan ha det! 
Jag vet inte vad det beror på men det verkar som folk i det stora hela tror att alla vita, stora hundar är farliga, köttätande monster? Vem är det som får blickarna när den lilla hunden kastar sig ut i kopplets längd och gapar och skriker, med en husse eller matte hängandes i kopplet? Självklart är det jag och mitt vita monster. Trots att det är den lilla hunden som startar eländet så får min hund dom där blickarna som bara skriker ut avsky. Fy vad jag avskyr dessa människor. Tänk om alla hundar stor som liten skulle få någon slags utmaning varje dag. Då skulle vi slippa dessa enligt min mening små vildar som måste göra sig av med överkottsenergin på något sätt. Blev däremot positivt överaskad idag när jag varit ute med grabbarna var och en för sig. Tränad linförighet med Bore på en gångbana med mycket folk som störning (perfekt). Många gör en vid sväng för att inte komma nära det vita monstret men en kvinna stannade och tittade när vi tränade. När jag avslutat och belönat Bore med favoriten: kalkonen utbrast hon: Oj så duktig hund du har. Jag tackade så mycket och gick glad i hågen hem med mitt vita monster.
Äckligt är bara förnamnet som vi har haft i ca ett dygn. Grabbarna åkte på något magvirus och turades om att kräkas. Ynkliga grabbar gick efter mig som små barn som vill ha tröst. Inte ofta grabbarna ligger i flera timmar men då låg dom. Som tur är, så är jag fröken apotek i egen hög person. Lite vätskeersättning, svält i några timmar tills magarna vilat lite, ris (kokat i massor av vatten) och kalvsylta + en stor dos tålamod och is i magen, så är grabbarna på benen igen. Piggare än någonsin! Det enda positiva med detta virus att det inte smittar på oss människor. För tvivale för magsjuka. 
Idag har vi pulsa rejält i den vita pudersnön. Grim fick bitvis jobba för att ta sig fram. Den vita isbjörnen susade fram utan minsta bekymmer. På vissa ställen hade jag snö upp till knäna. Försökte att ta lite bilder med mobilen. Beklagar kvalitén! Roligt hade vi iallafall.
Dessa grabbar kan verkligen njuta av julefriden!
Bore är så nöjd med en av sina julklappar. Han har den tom i munnen när han sover. Man vet aldrig om lillebror kommer och tar den. 
Kommenterat