Vad skulle jag göra utan mina vänner? När man som jag och Erik har våra släktningar långt bort i skogen så får man förlita sig på sina vänner. Ikväll har familjen Brändström varit så snälla och tagit hand om våra barn när jag och Bore var på viltspårkursen. Vad skulle jag göra utan er? Ni är guld värd! Sedan att Bore briljerade i spåret gör ju det hela inte sämre precis. Nu sover båda barn och hund så gott! Livet är härligt! 
Ikväll har jag och en kursare varit på klubben och tränat agility. Vi kommer att ha en liten tävling nästa söndag så då gäller det att träna. Bore var lite skeptisk till platta tunneln. Men den sanna mattegrisen som han är sprang han igenom med full fart när matte ville det. Min kille! Det blir en hel del hundträning nu när man går två kurser på samma gång. Men oj så roligt det är! Bore och jag har verkligen blivit ett team nu! Ett liv med hund är härligt! Att man sedan behöver en sambo som kan sköta resten hemma när jag är på kurs är också ett stort plus. Jag har världens bästa sambo! 
Idag har båda tjejerna varit hos tandläkaren. Har bytt från folktandvården till en privattandläkare här i stan. Detta efter att jag blivit så grundligt missnöjd med folktandvården. Vilket ställe vi kom till. Trevlig atmosför och glada människor. För er som inte vet det så är jag livrädd för tandläkaren. Jag mår dåligt bara jag ser kallelsen i brevlådan. Vet inte hur många gånger jag suttit längst in i väntrummet och önskat att dom har glömt bort mig. Men icke! En hurtig röst säger: Annelie Lundström, rum 7, varsågod! Sedan står denna människa i munskydd och väntar på mig i dörröppningen. Jag tror att det är så här man känner sig när man är dödsdömd. För fyyyy så jag mår dåligt! Benen är som bly och en liten röst i huvudet skriker: spring för livet! Förutom att jag tycker det är obehagligt att nästan vändas upp och ner i stolen och att man sedan får allehanda prylar körda ner i halsen, så kostar f—-nskapet pengar också. 
Men hör och häpnad jag tror jag ska byta tandläkare jag också. Kände inte ens av illamåendet när jag kom in genom dörren. Måste vara ett bra tecken. Men nu åter till tjejerna som faktiskt var dom som skulle undersökas. Moa fick beröm för sina välskötta tänder. Fick även plasta fyra permanenta tänder som extra skydd. En superbra idé tycker jag! Moa var så duktig och gapade stort hela tiden trots att det tog lite tid. Jag pratade sedan med tandläkaren om att Ida ”bara” fått en framtand uppe och två nera och dessutom två kindtänder uppe. Tandläkaren trodde att jag sett fel och ville gärna se själv. Så jag fick lägga mig i stolen med Ida i famnen och döm om min förvåning när hon öppnade munnen jättesnällt. Tandläkaren blev riktigt förvånad och sa att hon aldrig sett något liknande. Men mina barn och tänder är inte som alla andra. Moa fick ju nämligen sin första tand när hon var 20 månader. Varför ska man vara som alla andra? Dom får sina tänder i sinomtid och allt är normalt!
Dagens roligheter stod viltspårskursen för. Idag skulle spåret även innehålla ett bloduppehåll på 15 m. Bore jobbade på som vanligt och spårade som en gud. När han kom till bloduppehållet blev han lite fundersam. Man riktigt så hur han tänkte så det knakade. Efter några försök att få hjälp av mig tog han saken i egna tassar och fick upp spåret igen. Härligt att se när hundarna verkligen tänker efter hur dom ska göra. Instruktören som gick med var riktigt imponerad. Han sa att Bore med lätthet skulle klara anlagsprovet idag! Man blir så stolt! Världens bästa Bore……igen!
Kvällen till ära var det åter dax för agilitykurs. Förra gången var jag inte speciellt nöjd, eftersom herr Borbjörn bara nosade efter allt annat. Så det var med blandade känslor som vi entrade planen denna afton. Men Bore skötte sig exemplariskt och det gjorde även jag. Tänk att jag klarade att visa Bore hur han skulle göra utan att efterlikna en väderkvarn. Framförbytena satt som en smäck. Har fortfarande lite svårt att komma ihåg att det inte är Loke jag kör med. Helt olika individer och kräver helt olik handling. Men oj så roligt! Vi var ett riktigt team ikväll jag och min ”lilla” vita! 
Ikväll har vi varit på viltspårkusen. Kvällens spår bestod av två vinklar. Efter en dryg timmes surrande med övriga deltagare var det dax att sela på min vita springare. Med instruktören hack i häl började Bore metodiskt och noggrant att följa spåret. Spåret var väldigt varierat och bestod både av klipphällar, klapperfällt och snårskog och myrmark. Hur roligt som helst. Bore spårade som en gud. Fixade vinklarna utan problem. Höll samma tempo genom hela spåret. Instruktören var klart imponerad. Bore var som i trans och inget kunde bryta hans arbete. Han är sååå duktig min kille! Pratade även med syster yster som även hon hade kurs ikväll. Tråkigt nog så hade hon som la Titans spår inte alla bestick i besticklådan så det blev ett kort spår, men Titan klarade sig bra iallafall. Duktig kille! 
Bore och jag har ikväll varit på viltspårkurs. Ett glatt och trevligt gäng samlades i skogen för att bloda ner lite. Bore var på G när jag plockade ut honom från bilen. När vi kom fram till spåret selade jag på och släppte på honom. Döm om min förvåning när han metodiskt och lugnt började spåra. Har aldrig sett honom spåra så noga och metodiskt. Han lyfte inte nosen från backen förrän vi var framme vid skanken. Våran instruktör sa att det såg ut som om han aldrig gjort annat än spåra vilt. Längtar så till nästa tillfälle! Sååå roligt för både hund och matte. Imorgon kväll håller vi tummarna för syster yster och hennes Titan, som också ska gå viltspårkurs…fast 54 mil norrut.
Kommenterat