Tänker man på ordet lycka kan det innebära olika saker. Lycka för mig är bla att vara med min älskade familj. Lycka kan också vara att magsjukan har lämnat min kropp. Lycka kan man känna när som helst på dygnets 24 timmar. En helt underbar känsla som sprider sig i kroppen som en eld. En känsla som gör att man känner sig oövervinnerlig. Just nu känner jag mig lycklig över min snöboll. Har idag tränat och vad händer….joo bollen går som en klocka. Här snackar vi lycka! Han är så följsam och kontaktsökande. När och om han tappar koncentrationen hittar han den snabbt igen av egen kraft. Det är så roligt att träna hund! Skulle det inte vara för att Erik har åkt iväg för att jobba borta några dagar så skulle allt varit toppen just nu (förutom s-k-i-t-bilen). Jag svävar som på små moln. Min älskade”lilla” snöboll! 
Joo, det är helt sant. Helt sant om du frågar den äldre mannen som jag brukar möte när jag är ute med Bore. Han frågade mig härom dagen vilken sort Bore är. När svaret blev boxer såg han väldigt förvånad ut. Hn kliade sig i mössan och sa: Jag trodde att eftersom han ser ut så runt munnen, är han en sån ras som äter andra hundar. Mitt svar blev att han äter vanlig hundmat precis som hans skällande lilla hund. Jag undrar vem som äter vem jag! 
Tänk om jag hade längre hals och en väldigt lång nos! 
Ikväll har jag varit ute med grabbarna var och en för sig. Vilken skillnad! Loke är alltid duktig och det var en fröjd att gå ut med honom. När det var dax för den lilla snöbollen gick jag där det är som mest folk och hundar. Tränade kontakt för hela slanten. Gissa om han var duktig! När vi mötte en hund vände jag och gick efter och tränade kontakt. Vände så fort han tappade kontakten! Sååå duktig! Tror nog att dom jag mötte och ”följde efter” trodde jag var knäpp. Men vad gör man inte för att träna sin lilla snöboll! Visst är det jobbigt att måste gå två svängar men med tanke på vilket energiläkage det är att vara arg och skämmas, är det värt alla minuter. Får ju även tänka att det blir träning för mig! Beach 2024 ni vet! 
Nu ska jag sätta mig i soffan och njuta av att jag har världens bästa grabbar! 
Hur kommer det sig att den lilla snöbollen, har blivit ett stort testoteronstinnt monster? Vissa hundar klarar han inte av att möta utan då slänger han sig i kopplet som en galning. Snabb är han också! Trots att man vet om att det kan hända hinner han ändå fram och skrämma slag på den mötande hunden. Ikväll var det något fel med en liten spetsflicka. Är det dessutom så att den mötande hunden skäller på honom då blir han som en raggboll. Sedan underlättare det ju inte med den gode Loke som står som en trygg bergvägg bakom. Bore har skött sig jättebra flera dagar så jag var inte alls beredd på detta utfall. Min första tanke är att nu måste jag sära på grabbarna igen. Resultatet av det är att min dag kommer att vara enbart fylld med hundpromenader. Men jag vet att det hjälper så det är bara att ta tjuren vid hornen. Man blir så arg och dessutom skämms man som en idiot, när ens lilla snöboll inte kan visa hur duktig han egentligen är. 
Någon som vill träna möte med hund med mig och snöbollen?
Idag har Moa varit hemma från skolan. Termometerna har visat allt annat än en normal temp. Hon fick dock följa med ut på gården en sväng och ventilera lungorna. En likblek Moa kämpade så gott hon kunde. Ida däremot har varit helt uppi hejsan idag. For runt som en skottspole ute och fortsatte när hon kom in. Hon har inventerat vart enda skåp vi har i har. Väldigt noga vill jag lova. Grabbarna grus är helnöjda över att snön har vräkt ner i dagarna två. Rusat runt som två vilda hästar och tumlat runt i snön. 
Själv har jag stått på sidan om och sett på ”eländet”. Är fortfarande inte i form att kalla mig frisk, men den som väntar på något gott……….. En semla kanske?
Kommenterat