Jag är så stolt över mina grabbar. Har nyss vairt ute och tränat i regn och blåst. Blöta gräsmattor och löv som blåser omkring. Tur hade jag också att Charlotte och Camilla var ute på promenad. Då fick jag bra störning där också. Tack så mycket! 
Båda grabbarna skötte sig super. Man blir så glad när allt går som man vill! 
I söndagsmorse gick jag runt Nattviken med mina fyrbenta grabbar. Passerade en familj med en dotter i ca fyra års ålder. Kunde inte låta bli att höra dotterns kommentar om Bore. Mamma, den vita hunden ser ut som en ko! Ni må tro att jag höll på att kissa på mig av skratt tillsammans med flickans föräldrar. När jag kommer hem berättar jag om mötet för Erik. Han sitter länge och funderar och tittar på Bore och säger: Joo, hon har faktiskt rätt! Våran lilla kossa! 
Min vackra vita springare går från klarhet till klarhet. 
Har nu dagligen tränat kontakt övningar av olika slag och i olika miljöer. Han är så fokuserad. Självklart är det inte perfekt men med tanke på hur han var för några veckor sedan så kan inget bli sämre. Har verkligen tagit mig i kragen och gjort en liten plan hur jag ska lägga upp träningen. Är så lätt att man inte kommer vidare när man inte har en plan. Nu ska här tränas så man kommer ut på tävlingsbanorna någongång. Måste ju visa världen att blondiner kan! 
Nu är det bara att ta skydd. Grabbarna har börjat fälla hår. Inte lite hår utan …MEGA mycket hår. Inte kul att ha en liten Ida på golvet. Hon ser ut som hon har stora pudlar på knäna. Äckligt! 
Hittade på Canis hemsida en hårborttagare som heter Furminator. Någon som har provat den. Just nu är jag villig att prova allt i kriget mot hundhåret? TA SKYDD!
Bore har haft svårt för hundar som skäller åt honom och har då blivit som ett litet monster. Har tränat MYCKET på att han ska titta på mig istället för på hunden. Klarar han det får han en leksak och en superglad matte. Nu har poletten trillat ner och han har vid tre tillfällen på eget bevåg släppt kontakten med den andra hunden och koncentrerar sig på mig istället. Har även klarat det när den andra hunden har skällt och levt f-n. Jag är så stolt! Min illlefiiis!
Lilla fröken Hultin är en liten duracellkanin med jetmotor. Bland det roligaste hon vet är att krypa ut på altanen och fixa och dona lite. För att vi ska kunna hålla koll på lilla damen brukar vi sätta för skohyllan för att förhindra utflykter på egen hand. Grabbarna Grus ligger väldigt ofta ute på altanen när det är väder och njuter i stora drag. Bore har under sommarmånaderna legat ute till elva på kvällen. Förutom då skohyllan placerar i dörröppningen. Då vill grabbarna naturligtvis in. Så konstigt, men det kanske beror på att våra grabbar är van att kunna gå in och ut som dom vill. Inte lätt att få en lillmatte som förstör ordningen. Tur att man kan gå ut på gräsmattan och sträcka ut sig i hela sin längd. 
Kommenterat