När jag och min syster med barn besökte mamma/mormor i Umeå besökte vi även Leos lekland. Vet inte vem som hade roligast vi eller barnen. Jag lovar vi var som urvridna trasor när vi åkte därifrån men väldigt nöjda. 
När jag och Frej härom dagen kom upp på avdelningen satt en dam och grät. Frej smög fram och lade sitt huvud i hennes knä. Han mötte hennes blick under en lång stund. Damen slutade gråta och sa: Vilka underbara ögon du har lille vän! Sedan satt hon länge och strök Frej över huvudet.Tårana slutade snabbt att rinna. 
En annan liten solskenshistoria handlar om en dam som har noll livskvalité men när Frej kommer så skiner hon upp och är med på allt man vill göra. Enligt personalen hade hon den här dagen en väldigt dålig dag då det var fel på allt och alla. Vi knackade på och klev in. Damen i fråga var precis på väg ut från toaletten och Frej mötte henne precis i dörröppningen. Damen blev så glad att tårarna bara rann medan hon stod dubbelvikt och kramade min lilla bruna. 
Snacka om gåshud och den lilla killen är bara 7 månader. Mattes lilla ?
Ps. Personerna på korten är inte samma som jag skrev om. Ds
Min lilla bruna kille börjar verkligen att bli ett riktigt mystroll. Han älskar att man tar i honom och ramlar gärna ihop när man kliar honom på magen. Ser fram emot när han blir lite äldre och när det värsta buset har lagt sig. Då blir det mys till 100 %. Det passar ju även för en blivande vårdhund. Ser lovande ut vill jag lova! 
Idag har det hänt något som absolut inte hör till vanligheten. Jag har fått sovmorgon! Ida var upp vid 6 tiden men då sa jag åt henne att slå på en saga på CD-spelaren och då somnade hon om. När jag vaknade så visade klockan på 09.20. I sängen låg förutom jag och Erik våra håriga fyrbenta barn. Helt klart i chock men utvilade tog jag ut grabbarna på en härlig morgonpromenad i solen och tyvärr massor av vind. 
Utvilade.se 
Igår blev det en hel del träning för grabbarna och mig. Började på stan. Ida lekte i tåget på torget och jag tränade med hundarna. Blev en del självkontrollövningar, kontaktövningar och passivitetsövningar. Jag är så nöjd över att passivitetsövningarna börjar ge effekt. Bore är ju en klippa på det sedan tidigare men Frej har haft en tendens att varvar upp sig. Nu kopplar han av väldigt snabbt när man själv blir passiv. Såå skönt! På eftermiddagen så blev det viltspår för hela slanten. Bore gick som tåget. Tappade i sista vinkeln så då slog han en del men hittade tillbaka. Frej börjar fatta galoppen och han tyckte inte att det var lika skräckblandat som förra gången. På kvällen blev det bad för båda grabbarna. Jag lovar att det var välbehövligt! Så det blev en lördag i hundens tecken!
Trötta men nöjda killar efter dagens träningspass.
Bjuder på en bild från vårdhundskursen del 2. Det är med både sorg och glädje som jag tittar på min lilla randiga kille. Går inte med ord att beskriva hur mycket jag saknar honom. När han försvann tog han med sig en stor del av mitt hjärta. Tårarna verkar aldrig ta slut när jag tänker på honom. Min älskade lilla randiga kille!
Kommenterat