Just nu har vi sjukstuga i vårt hus. Det är jag och Ida som står som hyresvärdinnor för bacillerna. Verkar som om dom har hullingar för min kropp vill verkligen inte lyda mig. Jag är den första att skriva under på att jag inte är speciellt bra på att vara sjuk. Ligga i sängen under en hel dag är inte riktigt min grej. Men det är väl bara att gilla läget och försöka vila sig i form. Fy f-n så tradigt! 
På första maj när vissa andra marscherade i tåget genom staden packade jag in grabbarna och ryggsäcken i silverfisken. Det var dags för årets första spår samt premiär för min lilla bruna. Frej fick ett rakt spår med en lätt böj på slutet. Bore fick ett betydligt längre spår med 3 90 graders vinklar samt att han fick korsa några diken. Bore gick som tåget. Måste ta mig i kragen så att vi kan tävla i år. Frej var lite tveksam i början och gick av och på. Man kan nog säga att det var skräckblandad förtjusning. När han närmade sig älgskånken blev han lite osäker. Jag gick fram och satte mig vid skånken och då kom han fram och tog skånken i munnen. Från början gick han med svansen nere men sedan höjde han den mot skyn och var så stolt över sin skatt. Ska försöka ta mig ut och spåra till helgen igen. Livskvalité, javisst! 
Påsken är över men hos oss lever sig gummorna kvar. Bjuder här en bild på våra gummor i action. Vi har kul var eviga dag med dessa damer. 
Idag har Frej varit ledig från sin praktikplats. Vill ju inte bränna ut honom innan han är färdig. Men trots sin lediga dag så slipper man inte undan träningen. På schemat stod bla knä. Min lilla kille klarar nu 30 sekunder. Inte dåligt för en 7 månaders liten guldklimp. Framförgåendet går som en dans. Så enkelt när man tränar rätt från början. Varför ska man krångla till saker så fruktansvärt. Tränar även en hel del stadga i sitt och ligg. Hämtaövningar är också ett givet träningsuppgift. Idag kastade jag saker i en liten hink och Frej fick hämta och avlämna i famnen eller direkt i min hand. Så duktig! Men nu är vi slut i rutan bägge två. Sov gott Sverige var du än är! 
Det är ingen skillnad på syskonkärlek bland djur och människor. Vissa dagar är man som hund och katt och andra så lyser kärleken. Men i vilket stadie barnen än är i så är dom guld värda. 
Just nu känner jag att jag lever mitt liv som i en tromb. Allt bara snurrar omkring mig och jag försöker hålla alla bollarna i luften. Det gäller både på jobbet och privat. Klockan ringer halv 6 på morgonen och då startar dagen i 100 km/h. Sedan ökar det bara till att vara uppe i ljusets hastighet innan jag ska lägga mig. Egentligen förstår jag inte hur jag kan komma till ro när huvudet hamnar på kudden men jag svimmar nog av helt enkelt. Jag bjuder på en fin bild som jag tog på några av mina barn uppe i Boden där vi tillbringade påsken.
Kommenterat