Nu har jag varit duktigt och anmält mig och Gimmsen till tre officiella utställningar. En gång i april och två gånger i början av maj. Måste ju test igen om jag tycker det är roligt. Trots fin kritik och fin placering förra gången så är jag inte helt övertygad om att utställning är något för mig. Mest är det nog för att jag känner att jag inte behärskar vad jag håller på med. Men man kan väl lära sig. Ska ju gå kurs till sommaren. Ska bli så roligt…..tror jag! Men eftersom Gimmsen är en stilig kille får jag bita i det sura äpplet och springa några vänstervarv. Synd Gunilla att vi bor så långt borta för då kunde vi utbyta lite tjänster åt varandra. Du kör utställning och jag tar lydnaden med våra fyrbenta vänner. Bra förslag va? 
Idag var det min tur att ordna fika för kollegorna i rehabteamet. Jag tog Postis-Pärbilen och styrde den med säker hand till Flodins på Sockenvägen. Min bloggväninna Pia tog emot med ett stort leende och en fredagskram. Härligt att se dig i verkliga livet Pia! Med brödet i handen stegade jag ut från den mysiga lilla butiken. Då träffade jag en annan vänlig själ vid namn Soma. När vi stod och språkade som bäst kom Pia ut med en liten kartong i handen. Det var en semla! Min bloggvännina ville att jag skulle göra en bedömning om deras semla gick i samma klass som mina favoriter från Shell Södra vägen. Inte varje dag man får en semla så där helt appropå. Semlan blev en trevlig avslutning på lunchen. Tack så mycket Pia! 
Ps. Jajamänsan, nu har jag ett till ställe som jag kan köpa semlor på! Ds
Har ikväll varit ute och tränat med grabbarna. Tränar en hel del koppelträning när båda grabbarna är med. Känner inte att jag vill gå med två draghästar. Så fort någon av grabbarna drar i kopplet stannar jag och väntar. När båda grabbarna kommer fram till mig blir det ”klick” och mycket beröm. När grabbaran har gått bredvid mig några meter ger jag fri kommando och grabbarna får nosa en stund. Sedan tar vi kontakt igen. Vilken skillnad det blir! Inga armar som hänger ner till knäna när man är ute och går! När vi höll på att träna som mest kom det fram en karl och ville hälsa på Bore. Jag är sån att när jag tränar får inget störa min eller grabbarnas fokus, så jag sa nej tack för vi tränar. Tror gubben skulle tappa hakan. I hans ögon framstod jag nog som en surkärring som är hård mot mina hundar. Han får tycka vad han vill! Det är mina grabbar och jag bestämmer! Avslutade promenaden med lite bus på baksidan av huset! I det stora hela en lyckad promenad!
Mina grabbar är två helt skilda individer. Så lika men ändå inte. När man tränar med dom så upptäcker man den stora skillnaden. Bore väntar hela tiden på att något ska hända. Scannar hela tiden av omgivningen i väntan på något nytt att göra. Grimmen däremot sätter sig och väntar om inget händer. Passiv men ändå på ett bra sätt. Är jag passiv blir han passiv och inväntar min signal. Väldigt intressant att jämföra dessa grabbar. Så roliga att träna med, men behöver helt olika metoder för att komma till samma mål. Har ikväll varit ute och tränat med grabbarna var och en för sig. Jag måste ju skryta med Grimmens lägganden, sååå snygga! Måste börja träna mer stadga för att det ska bli perfekt. Bores linförighet börjar ta sig och apporteringen är nu en fröjd. Tänk för några månader sedan ville han inte se åt den där äckliga apportbocken. Tänka vad man kan komma långt med rätt träningsmetoder. Samma mål men olika vägar att nå dit! Vilket filosofiskt inlägg detta blev! God natt allihopa! 
Termometern visar plusgrader, vinden viner och snön smälter. Asfalten börjar titta fram under snötäcket. Framnäsvägen har fått lite hjälp av ”bitvargen” så nu visar den sig i all sin svarthet. Fåglarna kvittrar och det är tom ljust när jag går ut på morgonpromenaden med grabbarna kl 05.30. Man känner att energin sakta men säkert komma tillbaka till en vintertrött kropp. Men än är det vinter kvar och än så är det mycket snö som ska smälta bort, men en sak är säkert och det är att våren är på väg! Välkommen, du är efterlängtad!
Ibland är det bara så skönt att helt flippa ur totalt. Att förvrida sitt ansikte till dom allra bästa grimarserna. Mina tjejer hjälper gärna till att flippa ur!
Kommenterat