Vad gör man en lillördag i Härnösand? Joo, på Framnäsvägen går man på konsert med rockbandet Moa och Ida. Vilket drag! 
I övrigt har jag och grabbarna haft date med Marie och Ronja. Tränade en hel del hanteringsövningar. Perfekt när man får hjälp av en person. Är verkligen något som mina grabbar behöver. Tänk att det ska vara så roligt med människor. Men samtidigt skulle jag inte vilja ha något annat. Idag körde jag störningsträning på hög nivå med båda grabbarna. Gick riktigt bra! Enligt Marie gick det perfekt. Men jag vet inte, kan nog bli lite bättre. Jag är ju lite petig som sagt var. Nu ska jag svimma i soffan och se lite OS. 
Jag har kommit fram till att jag är nog en perfektionist när det gäller hundträning. Jag har en klar bild för mig hur jag vill att slutresultatet ska se ut. I lördags träffade jag våran klippa Elin. Vi tränade tävlingsmomenten. Insåg då att vi har ganska långt kvar (enligt mina mått sett). Jag är sån att kan inte mina grabbar tex ligg i olika miljöer och störningar, då är det lika med att dom inte kan momentet. För vad är det för vits att mina grabbar kan alla momenten men bara bakom huset eller i vardagsrummet. Sån är jag och det står jag för. Så nu har vi fått en hel del hemläxa ffa på att träna med konstig störning. Han blir helt slut den stora vita, men det tar sig. Den lilla randiga han går från klarhet till klarhet. Vilken kontakt! 
Denna måndag har känts otroligt lång och jag är världens tröttaste fru Duracell. Men jag har städat i köksskåpen och skafferiet. Attans så fint det blev. Men attans såå trött man kan bli i en redan så trött kropp! Det är bara hjärnan som går på högvarv.. …inget ovanligt alltså! God natt Sverige! 
…….och framför allt arg. Är man inte rädd om sin lilla jycke? Igår när jag tränade med Bore på en parkering inne i stan blev jag så arg. Tränade fria följet och Bore gick kalas. Helt plötsligt dyker det upp en ullboll på fyra ben från ingenstans. Tar fast Bore och försöker samtidigt fösa bort ullbollen. Ingen ägare dyker upp. Efter mycket om och men kommer det en väldigt överviktig dam flåsande och säger till hunden: Du får inte gå så fort för då hinner jag inte med. Men herre gud! Släpper man då hunden trots att man inte ser vad som händer bakom snövallarna. Hon hade ingen pli på hunden överhuvudtaget. Hur kan man då komma på den dumma idén att släppa hunden med kopplet hängande efter sig. Hon säger till mig: han är så snäll! Men vad vet du om min hund är snäll? Jag lovar att jag skulle bli rejält irriterad om någon kom framspringande till mig och vägrade ge sig av. Tillslut fick hon tag i kopplet och försvann bakom snöhögarna. Jag förstår inte varför jag fortfarande blir förvånad över hur vissa hundägare fungerar. Inte är det konstigt att det händer olyckor och vems fel är det då….Jo den hunden som ser ut som ett monster! Fy f-n säger jag bara! 
Trodde du var min vän men ack så fel jag hade. Känner mig klart sviken men nu vet jag att du inte var den vän jag trodde………..
Jag och matlagning är något som verkligen inte går hand i hand. Jag verkligen avskyr att laga mat. Jag äter med glädje mat som någon annan har lagat bara jag slipper. Jag hör till dom som hellre diskar undan efter maten. Många gillar inte att göra vardagsmaten, men älskar att göra lite finare mat. Jag gillar inte ens det. Fyyy så tråkigt! Men en sak som jag kan och gillar att laga är palt. Och den blir verkligen god! Kanske inte ser så aptitlig ut men ack så god ihop med stekt fläsk och smör. Mumma för själen!
Kommenterat