I helgen bakade jag semelbullar för första gången i mitt liv. Inte blev dom ju som mina favoriter på Shell, Södra vägen, men dom duger i brist på annat. Fördelen är att dom inte är så stora. Då kan man äta en på en vardag utan att få dåligt samvete…..inte för att jag brukar få det men man vet ju aldrig. 
Idag har jag verkligen slappat…….i mina ögon sett. Jag har varit i tvättstugan, jag har plockat här hemma, lekt med barnen och jag har varit ute och tränat med grabbarna (var och en för sig), en gång utomhus och en gång inomhus. Men för övrigt har jag slappat. Var inte så pjåkigt faktiskt. Håret står på ända och jag har hasat mig runt i mysbyxor och stor tröja hela dagen. Legat och glott på repriser med älsklingsguben. Tror nog jag kan göra om denna dag, om jag får slappa på mitt sätt vill säga! 
Vilken eftermiddag. När jag hämtade tjejerna stötte jag på en mamma på Idas dagis (lärde känna henne i samband med en möhippa, Tack Charlotte!) Vi kom på att vi skulle åka hem till henne så att barnen fick leka och vi mammor snacka lite strunt. Skönt att slippa laga mat och ta hand om tvätten som väntade hemma. Blev en väldigt trevlig men oväntad kväll. Tack Soma och tjejerna för en toppen em. Fler sådana tack!
När vi kom hem och tjejerna var omstoppade i sina ”lopplådor” (min morfars uttryck för säng) så var det dax för grabbarna. En kvällspromenad, härligt! Sedan träning. Så duktiga killar! Har börjat träna in dumrutan på Bore. Greppade fort som bara den. Tack så mycket targetträning!
Torsdagen bidde verkligen en verkligen toppen dag och imorgon stundar fredagen och en välbehövlig ledighet. Storkramen på er allihopa!
Så här fint har vi det i taket i badrummet. Resultatet efter jakten på droppande vatten, som hamnade i våran taklampa som sedan rann över och droppade i huvudet på mig. Det är tur att vi bor i lägenhet och inte behöver stå för kalaset. 
Nu kan alla som inte har koll på sina hundar fara och flyga. Dom kan kan göra utfall och skälla sig hesa men varken jag eller grabbarna bryr oss. Efter hård träning och massvis med tålamod från mattes sida har vi kommit en bra bit på väg vad gäller mötande av ”galna hund ekipage”. Vill så gärna bara sträcka ut tungan och flina lite rått när man möter dessa ekipage. Nu är det ingen som kan kasta onda ögat till det vita monstret. För nu är det inte vi som är synda bocken! Så härlig känsla! 
Ni skulle bara veta hur det är när Fru Duracell är riktigt förkyld. Har inga krafter i kroppen. Hjärnan försöker få igång dom orkeslösa kroppsdelarna. Utan resultat! Men det är bara att bita ihop. Jag har fyra barn som kräver mitt engagemang och min ork. På promenaderna med grabbarna känns det som om jag är radiostyrd. Tur att dom är så duktiga att gå i koppel annars vet jag inte vad jag hade gjort. Tyvärr är jag ju sådan att jag inte sänker mina krav trots att jag är sjuk. Grabbarna måste få sin motion och sin träning och tjejerna måste få sin del av min tid samt att hemmet måste skötas. Jag vet att det är hel korkat men det är sån jag är. Tyvärr blir det ju inte lättare när sambon jobbar borta. Har jag tur kommer han hem ikväll! Min kropp skriker efter lite vila men den måste vänta för nu ska grabbarna ut igen. 
Kommenterat