Igår hade våran stortjej Moa namnsdag. Tänk att hon snart fyller 8 år. Hon kom hem idag och sa att en kille frågat chans på henne och att han pussat henne på kinden. Fy så pinsamt mamma! var kommentaren jag fick. Var tog den pyttelilla tandlösa persikan vägen? 
Nu börjar tom jag lessna på det eviga strilandet från himlen. Jag brukar höra till dom som tycker om alla väder (tydligen i måttliga mängder). Ser det som ett bra träningstillfälle att köra med grabbarna. Men nu är även jag less! Har inte kunnat träna med Bore ordentlig på snart en vecka. Att bara träna inomhus ger honom inte så mycket. Har lärt in några nya trix bara för att utmana honom lite. Grim blir ju helt knäckt efter ett kort klickerpass så det går ingen nöd på honom. Bore däremot kräver både tankeverksamhet och fysisk utmaning. Så igår tog jag på mig stor stövlarna och regnkläder och begav mig ut på stan i hällande regn. Gick så där från början. Borev ar lagom okoncentrerad men efter fem minuter var han samma vanliga Bore. En stjärna alltså! Vi tränade i ca en halv timme och var så blöta när vi kom in. Men vi var även lika lyckliga och glada och slängde oss i soffan och myste med resten av familjen. 
I lördags var det ett reportage i tidningen om vårat vårdhundsprojekt som vi har i kommunen. Så spännande och så roligt projekt! Reportaget blev väldigt bra med lite justering av oss i projektet. Är man ett kontrollfreak så är man. Sedan att reportaget tog upp en hel sida blev ju inte sämre. Jag och Marie har pratat om det flera gånger när vi varit på väg för träning på hundens hus. Får man verkligen ha så här roligt på jobbet? Jag som är en inbiten hund- och träningsnörd får hålla på med mitt friditsintresse på jobbet. Hur ballt är inte de? Fram med fler hundar inom vården!
Jag tror jag snart kommer att spricka av stolthet. Har ikväll varit på första praktiska träningen på valpkursen. Min lilla kille i randig kostym var så otroligt duktig. Upplägget på kursen är helt enligt mina filosofier vad gäller hundträning. Idag fick vi bla ha valpsläpp. Då fick vi titta på våra valpars hundspråk i olika möten. Sedan fick alla även träffa diplomathundar, i möte med våra valpar, som har väldigt bra språk. Så lärorikt! Grim var helt fenomenal. Vilket språk han har min lilla kille och så fint dessutom. Är så van att boxern rusar rakt på och leker först och hälsar sedan. Men inte min Grim! Så artig och välartad kille! Superlativen räcker inte till. Grim fick kommentarer av instruktören som tex en blivande diplomathund, härligt att se en boxer med av och på knapp. Medan några valpar var inne på valpsläppet fick vi övriga träna passivitet utanför. Vad gör min lilla kille? Jo, han lägger sig ner lugnt och stilla och inväntar sin tur. Detta trots att två valpar lekte i hagen och det var folk och valpar runtomkring honom. Matte är stolt som en tupp! Längtar redan till nästa gång. Nu ska vi träna så det ryker (som om vi inte gör det i vanliga fall också). Men först ska vi sova! Jag vet inte om det är jag eller Grim som är tröttast. Jag har världens bästa Grim! 
För er som inte är inne i hundvärlden, funderar kanske varför jag ropar högt över att Grims testiklar har rammlat på plats. Men jag har stora planer för denna lilla man så därför behöver han sina kulor. Så kära läsare får jag presentera min lilla kille med kulorna på plats.
Ps Detta är en helt normal pose för våran lilla kille. Dont worry be happy! Ds
Våran blivande vårdhund på jobbet Ronja har lite problem med att åka hiss. När hon märker att man närmar sig hissen flyr hon så fort hon bara kan. Bokade tid med Ronja och matte Marie för att se hur vi skulle lösa detta problem. Fungerade inge vidare. Då tog vi in det ”tunga” gardet i form av Grim. Ni som undrar varför jag inte tog in stora trygga Bore, så är det för att Ronja hyser en lite skräckblandad förtjusning vad gäller honom. Grim avgudar hon (vem gör inte det förresten?) Grim trampade på mot hissen och tyckte livet var underbart. Vaddå hiss? Det är väl så här det ska vara. Grim traskade in i hissen och vände sig mot Ronja som om han tänkte: Vad gör du vi ska åka här! När Ronja väl var inne i hissen fick Grim igång henne och det var som om spänningarna släppte. Vilken liten hjälte jag har! Mattes lilla påg! Kanske en blivande vårdhund? 
Kommenterat