Snön är här! Jag är den första att ropa: snälla snön stanna kvar! Jag älskar snön! 
Är så less på mörker och blöta. Tacka vet jag en kall vinterdag med gnistrande snö. Alla våra barn, både tvåbenta och fyrbenta har rusat runt i snön och lekt för fulla muggar. Grim var lite fundersam till en början men kom snabbt in i leken. Blir nog en norrlänning av honom iallafall! 
Ibland känner jag mig som en stor klagomur. Ser massor med fel och ffa att tiden inte räcker till. Men om man ska tänka lite positivt, klickertänk ni vet, så är det inte så svart som det ibland kan kännas. Tänk så mycket man har att vara glad åt. Har en familj som jag älskar över allt annat, vi är friska, har ett bra jobb som jag trivs med, bra bostad, ett gäng glada vänner osv. Listan kan bli hur låg som helst. Så nu är det klickertänk som gäller även för oss tvåbenta. Livet är härligt! 
Hur kan du som är så liten och söt ha så otroligt mycket vilja? Beror det på hårfärgen eller? 
Idag har jag varit ute och tränat med grabbarna (kanske ni har hört det förut ……). Åhhh vad jag skulle vilja ha en filmkamera. För idag gick Bore som aldrig förr. Blir inte samma sak när man tar stillbilder. Vilket j-vla flyt! Kändes som det inte fanns något som kunde störa våran koncentration. Grimmen pimmen var inte så dålig han heller! Går framåt med rasande fart. Har börjat träna in apportering av olika föremål. Gäller att börja i tid. Så snälla tomten kanske skulle jag kunna önska mig en filmkamera i julklapp. Bara en liten en! 
Idas favorit i kombination med tutten är den rosa snuttekatten. Hon har fyra stycken exklusive den hon har på dagis. Som ni kanske förstår blir katterna rejält smutsiga eftersom dom hänger med på alla möjliga äventyr. Igår när vi hade tvättstuga fick katterna ett välbehövligt bad. När Ida sedan hittade sina dyrgripar blev hon jätteglad. Tog alla i famnen och tryckte dom mot ansiktet. Blev full i stratt när hon slängde alla i golvet och utbrast: luktar äckligt mamma!
Tänk att det ska vara så svårt att hålla i en apportbock. Man ser riktigt hur äcklad Bore är varje gång jag vill att han ska greppa om denna äckliga tingest. Nu har jag kommit på att varje gång jag kommer hem och hundarna är superglada så ger jag dom varsin apportbock som dom får fjanta runt med. Genom detta hoppas jag att dom ska förknippa apportbocken med glädje. Bore gillar att bära saker när man är ute på promenad. Så nu är apportbocken något som alltid ligger i korgen under barnvagnen (som ofta är med på promenaden), redo att tas fram när det vankas promenad. Vad gör man inte för att grabbarna bara ska älska sin apportbock! Lite träningsnörd är jag nog. 
Kommenterat