För ett år sedan opererades Grimmen för sin OCD. En förskräcklig rehabilitering väntade oss. Det var så hemskt att se sin lilla fyrfota vän ha så ont och inte kunna förklara för honom varför han var tvungen att bo i buren så gott som 24 timmar om dygnet. Flera gånger var jag på väg att ge upp men med facit i handen så gick det bra och vi har alla överlevt detta. Men det är inget jag tänker gå igenom igen!!! Nu stänger jag boken OCD för gott och kör rakt in i framtiden och förhoppningsvis massor av spännande äventyr.
En minnesbild som jag aldrig vill se igen! 
Erik har varit borta i veckan så jag och alla barnen har varit själva. Kände så för en skogspromenad efter middagen och ville gärna ha med mig alla övriga. Jag vet att min pretonåring inte är så sugen att hänga på när mamman ska till skogen med grabbarna. Ida tycker fortfarande att det är roligt att samla kottar och annat kuligt i skogen. Men då kom jag på en sak som jag tyckte var roligt när jag gick Mulle-skolan. Vi satte sockerbitar i myrstackarna och tittade sedan på hur myrorna sög i sig sötsakerna. Väldigt roligt! 
Föreslog därför ikväll att vi skulle göra detta. Fick härliga ja-rop! Vi packade lite sockerbitar och for till skogen. Blev en härlig promenad om man bortser från att Grim försökte ta en sockerbit från första myrstacken. Min lilla kille hade ett härlig ”myrskägg” som nog inte var så skönt. Tror inte han besöker myrstackar mer. Myrorna verkade i alla fall glada över sockerbitarna. Måste erkänna att det var lika roligt att se som när jag gick på Mulle. Härligt att vissa saker inte förändras. 
Idag har jag varit hemma med Ida. Den lilla stackaren har så problem med sin mage. För att få igång hennes mage tog jag med mig henne och grabbarna till skogen för en promenad och lite uppletande. Gjorde korridorer för båda grabbarna. Grim fattade snabbt vad han skulle göra. Han sprang rakt ut i terrängen och hittade snabbt föremålet trots att den låg dold i blåbärsriset. Han var lika snabb in och avlämnade snyggt och prydligt. Bore körde fullt ös, totalt medvetslös som vanligt. Detta resulterade i att han irrade runt en del men samlade ihop sig och fullföljde uppgiften. Bores stora fördel är att han aldrig ger upp. Ida sprang runt med frolic-påsen och delade ut godis till grabbarna när hon tyckte att dom gjort något bra. Trots en liten ”trasig” mage så blev det en lyckad dag. 
Godis är gott! 
Tänk vilken träningsenergi man får när man har varit på kurs. Idag har jag tränat med grabbarna ute på gården. Blev mycket lekträning, fokusering, koncentration och följsamhetsövningar. Perfekt att köra korta pass medan den andra killen fick sitta och vänta på sin tur. Har slarvat när jag har satt ner killarna, tyvärr. Har sagt sitt till grabbarna och sedan gått och tränat med nästa. Jag har inte agerat när grabbarna har lagt sig ner. Nu ska det bli ändring på det. Har jag sagt sitt så är det sitt tills jag säger något annat. Skärpning matte! Grabbarna jobbade väldigt bra idag. Om min rygg orkar så blir det ett pass till ikväll. 
Jag är helt slut i kropp och själ. Dagarna i Eskilstuna har varit hårda men lärorika. Våran instruktör har verkligen mängder av kunskap i ämnet träna hund. Vi fick verkligen höra när vi gjorde både bra och dåliga saker. Barnuppfostran kändes som en lättare uppgift. Men på fredagen kändes det bättre och vi fick mycket redskap för att komma vidare i våran träning. Våran instruktör var toppen. Självklart ska man sålla i saker som man får höra. Det finns så många som har åsikter som dom kallar sanningar. Gäller att plocka ut gobitarna som passar just mig och mina grabbar. Gäller att hitta den gemensamma nämnaren i momenten och lägga krutet på grunderna. Vem vill inte ha en stadig grund att stå på? Vi tränade hund från morgon till kväll medan instruktörerna gick runt och granskade oss i minsta detalj. På kvällarna tog vi igen oss på våran altan. Självklart bjöd vi in våran vän Carina. Blev en hel del hundsurr men även annat som hör livet till. Blev tidiga kvällar eftersom varken kropp eller själ orkade medverka.
Vilket härligt väder Eskilstuna bjöd på. När vi kom ner på onsdagkväll så visade termometern på 25 grader varmt. Sommar! Något som inte var speciellt kul var alla fästingar. Dessa äckliga varelser fanns överallt. Tur att Carina hade med sig sin fästingplockare. Både jag och Marie kunde konstatera att vi trivs bra här uppe i norr där fästingarna än så länge lyser med sin frånvaro.
Trevligt sällskap och gott att förtära. Livskvalité! 
En trött matte med tillhörande fyrbening 
Fästingkontroll! Grimmen kontrollerar att Marie gör ett bra jobb. 
Kommenterat