Bore säger aldrig nej till en liten kaka. Vårat ”lilla” kakmonster! 
Mysgubbe! 
Klart en blivande vårdhund ska kunna åka rullstol. Varför kanske ni undrar? Jo vissa personer vill inte åka rullstol när man är ute och för att det inte bara ska bli korta promenader är det bra med en rullstol. Men det är lättare om hunden åker och sedan är det helt ok att patienten åker. Ingen stort utmaning för min lilla kille. Han är så duktig!
Världens finaste Frej!
Under tiden som jag har haft semester från bloggen har jag bla hunnit med en resa upp till Boden för att fira min morfars födelsedag. Min morfar är härliga 90 år och en riktig krutgubbe. Vi passade även på att ha en kusinträff. Tyvärr saknades Linnéa men hon fanns med i våra tankar. Blev en väldigt lyckad helg! Jag hoppas att det inte dröjer 4 år till innan vi kusiner träffas igen. 
Kusinträffen hade vi hos min kära syster. Hon bor vid älven så det blev självklart en vacker bakgrund för kusinkortet. Jag är den äldsta kusinen men den kortaste. Men som min pappa brukar säga: ”ska man ha ett helvete så ska man ha ett litet.” Så det är väl bara att gratulera Erik. 
Självklart blev det ett kort med födelsedagsbarnet och barnbarnen och två barnbarnsbarn. 
Nu finns slutrapporten på vårat vårdhundsprojekt. Gissa om jag har slitit med detta arbete men nu är det klart och resultatet talar för sig själv. Nu ska bara min lilla kille klara sin utbildning. Spännande framtid!
Jösses vad tiden går fort. Känner att jag inte hinner med allt som jag vill göra. Just nu ligger fokus på lämplighetstestet som Frej ska genomföra i oktober. Förutom det är det familjen som tar all tid. Men jag ser ljuset i tunneln och då blir det bättre bloggande.
Vad gäller Bore har dom inte hittat något speciellt fel. Troligen har han fått in något i kinden som irriterar. Eftersom knölen sitter där den gör vill dom att den ska spricka av sig själv och sedan ska man spola. Det roliga är att den nu håller på att gå ner av sig själv. Fortsättning följer…………………………………
Bore har fått en knöl på kindpåsen. Självklart blev det en tur till veterinären. Hon stack i knölen för att ta ett prov. Bore satt alldeles stilla och behövde inget lugnande. Min stora hjälte. Han skötte sig exemplariskt hela besöket. Nu har han fått ipren för hundar dvs rimadyl. Veterinären frågade om han tålde medicinen och det vet jag faktiskt inte. För Bore har så gott som aldrig varit sjuk. Han hade en period av klåda som han fick kortison för men den är helt borta nu. Min stora vita är friskheten själv.
Kommenterat