Jag kan ju inte säga att jag är någon hejare på det här med att trimma hund ännu. Svårast tycker jag det är att få det jämt när man ska köra med klippmaskinen. Det jag saknar är en trimbordsgalge så att man kan få Frej att sträcka upp i halsen och på så sätt underlätta för att få det jämt. Har nu surfat runt på nätet och hittat massa fina bilder på hundar som är väldigt fint trimade. Så nu har jag samlat på mig idéer på hur jag vill att min lilla kille ska vara klippt. Men skam den som ger sig. När min lilla pralin är en glad pensionär kanske jag får till det här med trimning. 
Många undrar nog var jag har tagit vägen. Dom senaste veckorna känns som jag har levt i mitt projektarbete. Massor av papper och åter papper. Sökande efter referenser som styrker vårat resultat när det gäller att använda hund som metod. Jag älskar verkligen att jobba med hund. Att använda hund på dom patienter som är svåra att motivera till träning och aktivitet är helt magiskt. Hunden fungerar verkligen som en bro mellan mig och mina patienter. Nackdelen med att man fått stimulanspengar är att man måste skriva ett arbete. Jag lovar att jag har slitit mitt hår och känt mig otroligt värdelös många gånger. Men nu är arbetet inlämnat till min handledare. Jag kommer säkert att gå göra några justeringar men i det stora hela är det äntligen klart. Så nu kan man fokusera på det som är roligt dvs att jobba med hund. 
Jag tycker att man ska få tycka om vem som helst helt oberoende kön. Men kom inte dragandes med att kalla folk för hen. Vare sig man vill det eller inte så föds vi som han eller hon. Sedan är det upp till var och en att utvecklas som man själv vill. Så tycker jag och det kan ingen ändra på. Over and out! 
Tänk att ju mer man vet om hundträning ju mer inser man hur lite man kan. Hur är det möjligt att jag har kunnat träna hund innan. Tur man har haft snälla hundar som har stått ut med mitt lärande. Har nu suttit och gått igenom olika aktiviteter som jag brukar köra med grabbarna. Har ju alltid mål med min träning………..trodde jag. Nu när jag benar upp aktiviteterna inser jag att vissa övningar är ju inte alls riktade mot målet. När jag är på jobbet analyserar jag ju alla aktiviteter för att dom ska passa mina patienter. Så nu ska jag även göra det i min träning med grabbarna. Benat ut vilka aktiviteter som passar under stress-kontroll, självkänsla, självförtroende, knyta an, koncentration osv. Hur kul som helst när man kommer in i tänket. Nu har jag gjort träningsplaner för båda grabbarna utifrån beteende, kriterier och tid. Kan bli en väldigt intensiv vår men ack så rolig. Ska bli kul att verkligen kunna utvärdera sin träning och mitt ”nya” tänk.
Ja du Frej det är bäst du vilar upp dig. Du skulle bara veta vad matte har på gång!
Tänk att man har klarat av att bära två barn i nio månader vardera. Satt och tittade på kort häromdagen och man blir ju lite lätt förskräckt hur man såg ut efter att man hade kläckt ut sina små änglar. Nu några år senare har kroppen format till sig. Absolut inte som innan man fick barn men någonstans måste det ju synas att man klarat av det. Man kan väl säga att man är som playdoo, formbar. 
Dåtid 2007: Rund och trind som en boll, på kvällen efter morgonens kejsarsnitt.
Dåtid 2001: Volangerna började vid hakan och vandrade neråt på kroppen.
Nutid 2012: Hot mama!
Våran stora vita är så underbar. Vilken personlighet! Han har en ängels tålamod när det gäller sin lillebror. Frej kan vara en riktig pestråtta men Bore låter honom hållas. Till en viss gräns så klart. Men när det gäller tuggben så är han inte så givmild. Hittade honom på hundarnas soffa sovandes (snarkade för fullt) med sitt ben liggande mellan frambenen. Gäller att hålla koll så att inte lillbrorsan snor benet. Härlig syskonkärlek!
Mysbjörne! 
Kommenterat